Jämmer, härdsmälta och munsår

Där har ni vår helg i tre ord. Ni vet att jag sa att vi skulle kolla Avengers: Endgame igår? LOL, jag somnade efter 1 timme och 2 minuter. Men å andra sidan var jag inte riktigt så optimistisk att jag tänkte att vi skulle palla att plöja 3 timmar och 1 minut superhjältebonanza på en och samma kväll heller.

Men SOM jag gillar Avengers-rullarna alltså. Och som jag gillar Benedict Cumberbatch (sorry Johan) som pga Thanos inte syns så mycket i just den här Avengers-filmen. Men vill jag ha Benedict kan jag ju kolla Sherlock istället så inte mycket att lipa över.

Jaja, sidospår. Till skillnad från förra helgens fröjder var denna..vad ska vi säga...snäppet sämre? Snäppet som i svindålig. Orsak: Mr Mancold.

Fredagen toppades med ett samtal från föris där de lät meddela att Morris hade feber. Johan plockade upp sjuklingen som hade hög feber. Något han lät meddela hela Enskede-Årsta-Vantör med omnejd genom diverse klagovisor.

Alltså f**k me. Tillvaron med en sjuk Morris är snudd på outhärdlig. Jaaa, jag vet att det är synd om den som är sjuk MEN I MORRIS FALL ÄR DET MER SYND OM MIG OKEJ OSS.

-DET HÄR ÄR DEN VÄRSTA DAGEN I MITT LIIIIIV!!!!

-MAMMMAAAAAAA!!!!

-JAG KLARAR INTE DET HÄR!!!!

-MAAAAMAAAAA!!

-JAG KOMMER ALDRIG ATT BLI FRISK!!!!!!

-MAMMMMMMAAAAAA!!!

-JAG KAN INTE ENS GÅÅÅ LÄNGRE!!!!!!

-MAMMA!!!

-JAG DÖÖÖÖR!!!!

-MAAAAAAAMMMAAAAAAAAA!!!!

-JAG ÄR SÅ SJUUUUK!!!!!

Man ba' "dude, du har nu 38 graders feber och fri tillgång till glass." HARDEN THE FUCK UP, har jag lust att tillägga men kommer till sans och stryker över den småvarma pannan.

Och herregud, natten till lördagen var inte den bästa natten i mitt liv. Då hade han faktiskt hög feber, säkert 39-40 grader (nej, tog inte tempen pga hittade den inte). Mr Manflu vaknar 02:40 och jämrar sig innan han kommer på att han vill bada.

Hur kommer man på att man vill bara mitt i natten, undrar ni kanske? Jo, under våren och hösten när det var konstant sjuka nånstans i familjen, hann vi avverka några kräksjukor. Och då, när Morris kräkts någon natt, har vi såklart behövt gå upp och tvätta av oss och byta sängkläder. Och då har Morris alltså fått bada medan jag har sanerat sovplatsen.

Och nu, kl 02:47 natten till lördag tyckte Morris att bada var en god idé trots avsaknaden av spyor.

Klart att man inte låter ett barn bada mitt i natten, kanske flera av er (rimligt) tänker?

Men den ihärdighet som även en febrig Morris kan uppbåda är...låt oss säga "stark". Jag försökte lirka mig ut ur situationen genom att föreslå ett bad på morgonen istället. Jag förklarade också att jag kände mig väldigt trött men att jag gärna kunde bada tillsammans med honom om ett par timmar.

Skrikgråten lät inte vänta på sig och mellan hulkningarna argumenterade han för fördelarna med ett bad och "att det är viktigt att man får bada när man har feber och lite ont i magen för man blir frisk då". Och alla ni som har ett, låt oss säga viljestarkt barn, vet att man ibland bara vet att det är lika bra att resignera direkt.

Visst, jag hade kunnat stå fast vid ett nej. Men då hade Morris förmodligen väckt hela familjen genom feberyriga gråtilskevrål. Vissa fajter GÅR inte att ta pga de följder som måste hanteras. Så istället satt vi där i badrummet mellan kl 02:58 och 03:29. När alvedonen väl hade kickat in blev han hungrig. Och ville ha rostmacka. Men rostmackorna var slut. Här hade det kunnat bli ytterligare en kris men Morris kom med ett rimligt alternativ: kuddmacka med smör (=Falu rågrut). Bara det att smöret var slut.

Sen satt vi där och gossebarnet knaprade långsamt i sig en kuddmacka med honung medan jag började hallucinera om mjuka sängar och fluffiga kuddar. Närmare klockan 04:00 beslutade Morris att det var dags att återgå till sängen. Och jag var alltså inte sen att haka på.

Lördagen fortsatte i feberträskets tecken och jag blev tillkallad av den lilla sjuklingen 12 ggr i minuten så fort jag inte satt tätt intill honom all vaken tid. Och det ska tilläggas att han var vaken HELA dagen utan att vila som i sova, en enda sekund. Humöret var inte soligt, alltså. Varken på mig eller honom.

Söndagen blev in fairness avsevärt bättre när jag och Mira galopperade iväg till stallet i närheten som hade öppet hus. Och lagom till att vi kom hem igen hade Morris feber försvunnit vilket ökade trivseln på hemmaplan med ungefär 7000%.

Men jag skulle ljuga om jag på söndagskvällen sa att jag inte längtade till jobbet.