Medan barnen hoppar och studsar framför Backyardigans gör jag en mycket snabb återblick på (skitåret) 2017. Jag måste först och främst ta bloggen till hjälp för att minnas vad som egentligen hände, för 2017 var året min hjärna klappade ihop av stress. Andan i halsen mellan jobbet, föris, bloggen, VAB, infektioner, gamla sjuka föräldrar, sociala sammanhang och uppsägningar förutom basala vardagsbestyr och de allmänna grundkraven på kvinnor i vår tid. Men det var också året jag tog mig ut på andra sidan depessionen med livet i behåll och började springa. Tessan tog körkort och FÖDDE SITT TREDJE BARN, Kasper the klängy ghost. Vi är så, ursäkta svordomarna så här årets sista timmar, jävla starka. Kvinnor är så jävla starka. Huka dig 2018, för nu är vi här. GOTT NYTT ÅR BÄSTA LÄSARE! PS: Läs!