"Jag ska bara" osv. | Therese Krupa

Jag är en logistisk katastrof. Mannen som jag har gift mig med är ungefär lika kass vilket visar sig med all icke önskvärd tydlighet när vi ska iväg på till exempel en julresa till Tranås.

"Äh, vi packar imorrn bitti", enades vi om kvällen innan. Great minds think alike. Istället bänkade vi våra fredagströtta kroppar framför Star Wars och såg 52 minuter av filmen innan huvuden började nicka och fötter började rycka.

Jag fick sovmorgon dagen därpå och väcktes av en jätteglad Mira som pratade med mig på 0,7 centimeters avstånd. "Nu stressar vi inte" sa jag till Johan som instämde vänligt.

Följande 3 timmar vet jag inte vad vi pysslade med men det var duktiga Alfonstakter med "jag ska bara lasta in en tvätt och jag ska bara tvätta håret och jag ska bara läsa i nåt aktieforum och jag ska bara lösa Rubiks kub".

Efter mycket om och men så stod vi i trapphuset alla tre. Vi hade blockat hissen med Miras lilla Kånkenrygga "för vi skulle bara lasta in våra prydligt packade väskor i hissen".

-Just det, min kudde, börjar jag. -Jag ska bara kolla kaffebryggaren en gång till, fortsätter Johan. Mira vandrar ut och in i hissen som är 100% vår. -Det är lika bra att jag kissar, säger den gravida i hushållet. -Jag tar bara en snabb sväng och kollar så att allt är avstängt, nojjar den i hushållet med lite OCD-tendenser. Har du tagit kudden? kontrollfrågar densamme. -HAR NI HISSEN ELLER? ropar nån i trapphuset. Fuck. Jag lyfter ur Mira och hennes lilla rygga och de två soppåsarna som Mira har släpat in i hissen. Några sekunder senare hörs bestämda fotsteg ner för trapporna. Vi smiter fegaktigt in i lägenheten och hör fotstegen passera vårt våningsplan.

Hissen försvinner iväg och vi lyckas samla ihop vår lilla trupp i trapphuset och låser dörren. Trycker tillbaka hissen och sitter snart i bilen.

-Nu tog inte jag någon handduk ifall Mira kräks, säger jag. -Fan..börjar Johan. -Äh, det behövs inte, försäkrar jag med 4% övertygelse. Vi har ju våtservetter, fortsätter jag men inser själv att de kommer göra ett halvbra jobb med att fånga upp en kaskadspya mellan Kisa och Österbymo. Dessutom ligger de nerpackade tillsammans med Lilla Gubben i Miras ryggsäck som ligger på golvet i framsätet.

Johan öppnar bildörren och springer upp och hämtar en handduk.

-Så, nu åker vi! säger jag flåshurtigt. Ge mig iPaden så drar jag igång den! -Jag har inte iPaden, svarar Johan. -Inte jag heller... Same procedure as two minutes ago. Johan kommer tillbaka, motorn drar igång och vi rundar rondellen.

-Min necessär, börjar Johan försiktigt. -...har INTE jag packat ner, förklarar jag.

Johan parkerar bilen, smäller i dörren och kommer tillbaka med en necessär en kort stund senare. Jag tittar på Mira och tänker att det inte kan vara lätt att ha fötts in i just den här lilla förvirrade familjen. Johan sätter sig tillrätta i förarsätet.

-NU åker v.. -Min rock, konstaterar Johan innan jag hunnit avsluta min mening. Johan svär, jag svär och Mira är för en gångs skull den mest sansade av oss tre. Jag erbjuder mig att hämta rocken och piper iväg. Kommer tillbaka med 1 rock, 1 munkjacka, 1 par tajts och 1 t-shirt, de sista två enheterna fortfarande blöta efter tvätten.

Johan drar igång bilen innan jag fått på mig bältet och vi spenderar de första kilometerna under tystnad. Sen garvar vi som tur är.

Jag roar mig sen med att göra en liten översyn av vår packning. Vi har som ambition att minimera antalet kollin när vi ska iväg. Hellre två feta väskor en tolv små, liksom. I bilen noterar jag:

2 st små kabinväskor 1 st skötväska som egentligen är en plastpåse 2 st plastsäckar sponsored by Löfbergs 1 st ICA-kasse 1 st datorryggsäck 1 st vagn 1 st miniKånken 1 st necessär 4 st klädesplagg 1 st kudde 1 st plastpåse med ett mindre jularrangemang 1 st papperspåse med tidningar