Jag har slutat amma! | Therese Krupa

Eller jag tror iallafall det. Det är drygt två dygn sen den lilla fjuniga sög sig fast i tutten, och det kan ha varit för sista gången.

I torsdags morse åkte nämligen 75% av klanen ner till Tranås. Matriarken var kvar på hemmaplan för att försörja de slappa semesterfirarna. Men det innebar även att mor fick sova sin första natt mol allena på ett år och tolv dagar.

Ett sånt gyllene tillfälle till sömn kan man ju inte tjabbla bort, kanske ni tänker. Och det har ni ju rätt i. Jag ville dock maximera mitt liv i frihet så jag dundrade iväg en sväng på stan först.

Klockan 23.09 stupade jag i säng i en tyst, enslig lägenhet. 23.29 var jag fortfarande vaken. 00.39 var det dags för en kisspaus. Och därefter somnade jag någongång efter att ha avhandlat en mängd livsviktiga frågor som prompt skulle redas ut där och då. Jag började bland annat fundera på citronsyracykeln och försökte minnas hur den kemiska processen såg ut. Klart att inte det kunde vänta.

06.30 vaknade jag utvilad av att mina kokosnötter till tuttar saknade Morris sugkraft. Ouch. Thank god för medelas elektriska bröstpump som fick bli mitt frukostsällskap denna morgon (och tack Tove för lånet!). Sen fortsatte morgonen stillsamt i cirka 7 minuter innan jag insåg att 1. jag verkligen behövde tvätta håret 2. jag var tvungen att packa inför eftermiddagens tripp till Tranås 3. trolla fram en stilig outfit då det var Formal Friday på mitt nya jobb .

Nåväl, jag kom fram till jobbet, hel och ren svettig med en felpackad väska och några timmar senare klev jag på tåget till Tranås.

Medan Nyköping, Norrköping och Linköping passerade satt jag och funderade på hur jag skulle göra med amningen när jag kom ner. Jag kände att jag ville ha en plan, men var samtidigt oförmögen att spika något definitivt. Så jag tog en öl istället och fredagsmyste som bara en ölälskande småbarnsmor med egentid kan mysa.

Väl framme hade Morris slocknat i farmors famn, men vaknade snabbt av att gardinen fladdrade typ ljudlöst. Nu gjorde det dock ingenting för jag ville ju gosa med den lille kroppen. Jag var tusen procent inställd på att han skulle börja böka och hacka efter pattsen MEN ICKE! Noll intresse.

Inför natten drog jag på mig en t-shirt och tänkte att jag skulle prova att inte amma, men hade inte heller sagt att jag prompt skulle undvika det. Han vaknade och gnydde och bökade ett par gånger, och jag hyschade, vyssjade och klappade på rumpan. Vid 05 satt jag tjugo minuter på pilatesbollen och fick honom att somna om. Vid 06.20 vaknade han till igen men då tog Johan honom och gick upp. Antal amningar: 0

Klang, jubel, konfetti och godisregn! En otippat smidig utfasning. Men samtidigt känns det småsentimentalt att en era är över. I 377 dagar har jag ammat och i snitt har det säkert blivit....12 gånger per dygn. Kanske mer. Det är 4524 amningstillfällen.

Och allt har som bekant sin tid. Nu har jag reclaimat mina bröst för denna gång.