I går, med en förstoringsspegel och i mycket starkt solljus, hittade jag ett ansiktshår som inte borde vara där. Som inte har varit där förut. Och som nu inte finns där längre, efter en sekunds självplock. När de ocharmiga gravidhormonerna lämnar kroppen fylls den tydligen på med nya, ännu ocharmigare diton. I vår ska jag matcha pastellerna med en skepparkrans. Lägger mig ner och dör nu.