Jag är för fet för ett fuck

Eller, det är i alla fall så jag känner mig idag. Hittills har graviditeten förflutit hyfsat smidigt ändå, trots nån mystisk foglossning som inte var foglossning, och illamående. Jag har inte känt av nån halsbränna, inte sovit risigt, inte svullnat upp.

Tills nu. Enligt appen är det nu i vecka 25 man samlar på sig vätska och som livmodern börjar trycka upp mot bröstkorgen. Hell yes. Jag är rapig, ocharmig och tvär. Brösten gör ont och i röven har... ja. Med nästan halva vägen kvar känner jag mig redan som en skitarg blåval. (Räddningen för självförtroendet är dock sajten People of Wallmart , hehe.)

Det blev med andra ord lite dålig stämning här hemma nyss då Magnus kläckte ur sig följande famous last words:

– Jag kan inte minnas att du hade så där stor mage förra gången? – AIK spelar derby den dagen då det är beräknad förlossning. Hur löser vi det?

Och med en osannolik tajming pekade Malte på mig och citerade nån ur Djungelboken:

– Och du går till Elefantdalen!

Tack hej. Vi tar en låt på det.