Inget slits så som syskonkärleken

Hittills har det gått bra att ha två ungar i hushållet. Malte är 99 procent av tiden den stoltaste storebror som ritar in Harry i något hörn på varenda teckning. Som busar, sjunger och skrattar med honom. Som showar och kör "Huvud, axlar, knä och tå"-dansen när Harry krisar och behöver muntras upp.

Men ibland är lillebror lika efterhängsen som Agnetha Fältskogs stalker och Magnus och jag måste gå emellan och lyfta bort honom.

För precis som vilken stalker som helst har Harry ingen feeling för privatliv eller personlig sfär. Helst skulle han nog vilja krypa in i benmärgen på Malte och leva ut sin tandsprickning där.

Så ikväll lättade Malte sitt hjärta under nattningen:

– Jag tycker att Harry kan flytta tillbaka in i din mage. – Jaha, varför då? – För att han är tjatig och busig. Jag tycker att han ska säga förlåt. – Jag förstår. Men han kan ju inte prata riktigt än. – Nä, vi får nog vänta till imorgon.

Åh.

/Sofia