Ingen vila, ingen ro | Therese Krupa

Nej men det finns vill ingen anledning till att 2020 ska trappa ner på alla oväntade vänstersvängar och ja, jag förstår att jag har ett finger med i spelet i vissa av dessa, medan andra har skett mer ofrivilligt.

Det senaste som nu är på tapeten är alltså en flytt. Min mamma är på väldigt många sätt en alldeles underbar person, men när det kommer till eftertänksamhet så är det väl ingenting hon briljerar i. Så, hon spontanköpte en lägenhet inne på Södermalm för några veckor sen vilket jag unnar henne varenda kvadratmeter av MEN det var inte optimal tajming ur ett...låt oss säga administrativt perspektiv i och med att bouppteckningen efter pappa inte var, eller ens nu är, klar. Plus den lilla detaljen att hon sitter på ett hus inköpt 1986. Och som inte har rensats sen....1986.

Vänta, jag ska bara ta ett andetag.

Så, denna hastiga och impulsiva rad av handlingar har lett till något potentiellt superbra, men har också bidragit till en snittpuls på 137 slag de senaste veckorna.

Vi ska alltså flytta in i huset och för att få hela affären att gå ihop måste vi sälja vår lägenhet. Så nu har vi panikrensat/-fixat/-städat/-röjt/-målat 24/7 och i måndags tog vi bilder av lägenheten. Och i vanlig ordning har lägenheten aldrig varit i närheten av så fin som den har varit de senaste 72 timmarna vilket till stor del är tack vare min alldeles underbara stöttepelare och jourhavande kompis Sofia som alltså har planerat och pulat och handlat och fixat (jag är för evigt skyldig dig obegränsade mängder naturvin och ost).

Vill ni kika på annonsen så hittar ni den här! VÄLKOMNA ATT BUDA PRECIS HUR MYCKET NI VILL! Låt ingenting stoppa er! (eller ja, jag vill kanske inte uppmuntra till ekonomiska knipor) Huset ligger bara 10 minuters promenad bort så det är ingenting som påverkar förskola eller skola så somliga saker kommer tack och lov vara sig lika efter detta historiskt omvälvande år. Och jag trodde aldrig att jag skulle mysa av tanken på återflytt till barndomshemmet men nu blir jag gråtig bara av tanken på att Mira snart kommer att sova i samma rum som jag gjorde när jag var nio <3.