Hypotyreos som gravid | Therese Krupa

Efter första inskrivningsbesöket på Mama Mia, kan det varit i vecka 9, fick jag genom ett blodprov reda på att sköldkörteln producerade för låga halter av hormon. Jag fick ett e-recept på Levaxin och har knaprat det sen dess.

Jag och min ofrivilliga BFF

Ett par veckor senare togs nya prover och värdet hade ökat. Och därmed ökades dosen medicin.

Egentligen har jag inte mått dåligt av det, många av de symptom som kommer med en stökande sköldkörtel känns väldigt lika graviditetssymptom - trötthet, humörsvängningar, huvudvärk, orkeslöshet och så vidare ( listan på kraftigare symptom är låååång , tack och lov har jag sluppit merparten av dessa - antar att det kommer med långt sämre värden än mina.)

Min mamma har ätit Levaxin i säkert 20 år, tror att hon började runt 50. Men hon är också av den obotligt optimistiska sorten och gnäller praktiskt taget aldrig över någon typ av besvär, oavsett om det är gallsten eller tarmvred (true story).

När jag förstod att de vid besöket sist på Mama Mia, för runt en månad sen, skulle ta blodprover för att se om kroppen bildat antikroppar vilket styr om man kommer behöva äta medicinen även efter förlossningen, blev jag såklart lite nedslagen. Hade någonstans förutsatt att det hela skulle vara över så fort graviditeten var det, men ja, det trodde man ju om hemorrojderna och foglossningen också, heh.

När jag för några veckor sen la ut ett inlägg på instagram som handlade om de mediciner/vitaminer/mineraler man petar i sig som gravid, var det flera som delade sina erfarenheter av strulande sköldkörtlar, skenande värden och svårinställda medicindoser. Det lät rent ut sagt helvetesjobbigt och jag fick lätt panik av tanken på att hamna där själv och äta medicin på obestämd tid.

Så det var på något skakiga ben jag stövlade upp på Mama Mia igår igen, redo att ta emot provsvaren. Och jag möttes av goda nyheter! HIGH-F***ING-TEN! Jag får fortsätta att äta de små vita rackarna resterande 10-12 veckor, men sen kan jag lägga av. Så ruskigt skönt att höra. Med ens kändes den här ryssförkylningen jag har dragit på mig plättlätt att leva med.

Och slutligen, till alla er som inte fått samma positiva nyheter i samma sits - all styrka till er. Måtte era sköldkörtlar repa sig snabbt (om möjligt).

Dessa hormoner, alltså. Can't live with them, can't live without them.