Hyfsat långsint | Therese Krupa

Idag fick Johan feeling och gjorde pizza till middag. Och jag kan lika gärna göra klart att Johans pizzor är rena glutenparadiset. Vi pratar A-pizzor.

Iallafall. Morris rasslar hem vid 18:30 efter att ha lekt hos en kompis. Han är lika glad som en kvinna med kraftig PMS och inleder med att kasta jackan på golvet pga livet.

Jag föreslår med min mjukaste, mammigaste röst att han ska sätta sig bredvid mig vid matbordet och det verkar vara ett godtagbart erbjudande.

Han fräser och gnäller och jag kontrar med mitt allra blidaste jag. Möjligen att han mjuknar något.

Till dess att jag föreslår att han ska ta en bit pizza, "pappa har ju gjort din favorit, Vesuvio!" förklarar jag muntert.

-JAG TÄNKER INTE ÄTA PAPPAS PIZZA DEN FÅR NOLL PÅ TIO I BETYG FÖR EN GÅNG NÄR JAG VAR LITEN OCH VAR TVÅ ÅR SÅ SA PAPPA NEJ NÄR JAG SA ATT HAN SKULLE BÄRA MIG!

Fair enough.