Hur pratar ni om dummisar och snuskgubbar?

Ursäkta infantil rubrik, men det är den termonologin som används här på hemmaplan.

Så, i Miras klass har det börjat pratas om det faktum att det existerar människor som inte vill andra väl. Detta är naturligtvis ingenting helt nytt och chockerande, men nu har det börjat pratas mer specifikt om en snuskis som sägs cirkulera i närområdet.

Jag har inte lyckats fiska fram fler detaljer än att en klasskompis mamma har pratat om det med sin dotter och nu har fler blivit varse detta klart olustiga.

Och det är SÅ SVÅRT tycker jag för precis som i alla andra fall måste man ju hitta ett sätt att prata om det som passar ens eget barn. Mira har börjat visa mer självständiga drag som vi uppmuntrar men inte på något sätt pushar. Ibland vill hon gå hem själv från fritids, ibland vill hon att vi hämtar. Och Mira har en lite mer avvaktande läggning, hon kastar sig inte in i det obeprövade och hon har en del lite ängsliga tendenser. Av den anledningen har vi peppat henne lite extra just i att gå själv när hon känner för det. Men nu har alltså detta dykt upp och nu går hon absolut ingenstans själv, inte ens de 150 meterna från fritids till gymnastiken (alltså inte skolgymnastiken, utan fritidsaktiviteten).

Och jag förstår henne ju? Klart att man inte vill knalla runt själv när det pratas om en snuskis som lurkar runt. Men HUR pratar man om det, vad ger man för inspel och tankar som gör att det känns....rimligt och hanterbart? I vårt fall känns det som en hårfin balansgång att inte trigga denna ängslighet till något rätt hindrande. Samtidigt vill man inte bagatellisera det hela heller. För det ÄR ju hindrande, det gäller ju även upp i vuxen ålder - man måste ju ständigt gardera sig, tänka till, hitta lösningar och strategier och förhållningssätt. Men det går ju inte heller att sluta leva och fokusera på att undvika risker till 100%? Jag vill ju medvetandegöra och resonera, men inte skrämma upp för mycket.

Ja, jag tittar nu på er, alla läsare som sitter inne på goda erfarenheter och kloka tankar. Jag kan tänka mig att vi är många som funderar i samma banor. Så, sharing is caring, precis som vanligt!