Humörstatus: svajigt | Therese Krupa

Om jag började fulgråta idag för att Johan ska åka till Tranås med Mira?

Ja, det gjorde jag. Om det beror på spår av utmattning, Det Stora Höstvemodet, mens om en vecka, sorg efter pappa, att Dagny har namnsdag idag eller helt enkelt saknad uttagen i förskott vet jag ICKE men jag blir fortfarande förbluffad över mina känsloreaktioner som är eh...mer dramatiska än vanligt.

Men samtidigt undrar jag i mitt inte så stilla sinne - är det här det nya normala? Kommer en ökad sårbarhet och känslighet som en obetald räkning på posten när livet kommer och ger en en redig smocka? Lite som den nya dimension av känsloliv som bredde ut sig i samma sekund som man blev förälder? Den har ju kommit för att stanna, det visar de senaste 9 åren med all önskvärd tydlighet. Och kanske är det samma nu?

Aja. Nu ska jag åla mig ur collegetröjan med nersnorade ärmslut. Ha en fin helg, alla!

Morris och pappa 2014