Hispiga mamman funderar | Therese Krupa

I helgen som gick tultade Malte runt iförd minst sagt osmidiga ytterkläder i morfars och mormors byggarbetsplats till hem, ramlade ner för en liten trappa och tog emot sig med ansiktet. Illvrål. Jag blev helt iskall inuti och började gråta jag med i rena förskräckelsen, innan han fem sekunder senare visade sig vara högst livsduglig och kvittrande nöjd igen.

Jag kom att tänka på morsorna till såna här killar , hur gör de för att palla när deras ungar knyter skridskorna igen? Sitter på läktaren med en bag-in-box? Bikramyogar i ett cannabismoln? Överlämnar sig till Gud/Allers/E.L James? Nåt knep måste de ju ha för att kunna chilla.

Den dagen Malte börjar med parkour, eller nåt, är det jag som blandar grogg på grönt te och betablockerare.

PS: Tack för alla hejarop i helgen när jag låg som en geggig majskrok och exorcistspydde. Nu är jag på benen igen.