I helgen har vi bara överlevt

Jag som inte har några syskon alls följer som sagt Maltes och Harrys eeh, broderliga utveckling, med lika delar stort intresse som högt blodtryck.

För här är det inte långa stunder av samstämmighet. De KAN vara sams, om planeterna står i rätt konstellation, men oftast är det någon form av konflikt som utspelar sig här hemma och jag är minst sagt trött på det. Jag vet, jag veet, att det tillhör utvecklingen och är fullkomligt normalt men vafan, när går det över? Om nånsin?

När Harpan föddes var det många som sa att med fyra år i åldersskillnad så skulle de inte bråka lika mycket, som om de hade varit mer jämngamla.

Då inställer sig frågan: hur skulle de då ha betett sig? Slagit ihjäl varandra varje dag?

Så om någon undrar vad jag gjorde i helgen kommer jag inte att säga: "åkte skidor med hela familjen och grillade korv på en gnistrande sjö, innan vi lagade mat tillsammans och Malte läste godnattsagor för Harry". Nä, jag kommer säga som det var: vi gjorde ett försök i pulkabacken innan det gnälldes hem och sen arbetade jag och Magnus övertid som domare/väktare resten av helgen innan vi somnade i förtexterna av nån film.

Berätta, bråkar era barn mycket? Och, hur överlever NI?

Knowyourmeme.com