Vi har haft ännu en morgon på Dramatens stora scen. En morgon då det var fel tallrik, fel tandborste, fel strumpor, fel Bamseavsnitt på tv, fel planetkonstellation, fel förälder hemma. Det blev en riktig mental Krav Maga-revelj i ottan idag alltså. Efter en sån morgon, med Malte ståendes i vagnen (spättbågen/banandramat), mötte vi två kids på cirka sju, åtta år på vägen till förskolan. Killen sjöng några rader ur Here comes the sun och tjejen lirade munspel. De skrattade och puffade på varandra. Och hela jag blev alldeles varm och rörd. Tack ungarna i korsningen vid kyrkan, ni räddade min dag! För visst fan kommer solen, det gör den ju. Precis nu. Ps. Man vet att man börjar bli gammal och sentimental när man lipar offentligt till barnsång eller bara tanken på kören i Cornelis Turistens klagan.