Ett lågvattenmärke i föräldrakarriären

Ibland når man liksom nya bottnar. Det hände igår.

Morris grinar och blir buren av Johan. Business as usual.

Jag har gett mig in i 300 hushållsprojekt samtidigt och grillar, plockar, torkar kräks, tvättar och provar kläder. Jag har därtill fått den briljanta idén att jag och Mira minsann ska baka biscotti till hennes störtsköna förskolepersonal mitt i allt. I trosor irrar jag runt och inser att Mira först måste få mat. Mira vill såklart inte ha mat.

Morris skriker och Mira vill ju inte vara sämre utan hakar på och tredubblar decibelnivån.

Så, jag gör det enda orimliga i denna situation. Jag vänder mig till Mira med lasagnetallriken i högsta hugg och skriker:

-SLUTA SKRIKA!

Ridå.

*applåder och ryggdunkningar uteblir*