Era bästa tips mot magont hos spädgris?

Miras färsking till lillebror (döpt till Mat av Mira i väntan på ett ja, lite mer konventionellt namn) har börjat ta sig ton. Den lilla fjuniga gossen har förmodligen ont i kaggen, eller bara generell måndagsångest, lord knows. Hur som helst ryckte jag och Malte ut som sällskap idag till moder Therese för att underlätta i tillvaron med skrikbebis toppat med förskoleledig och rastlös snart 3-åring. Det vill säga, saker som skär sig lättare än en hemmagjord bea.

Min tanke var ju att hämta Malte tidigt och liksom hjula in som två efterlängtade cirkusartister, varav en med organisatoriska skills. Vår mission var att underhålla den lockiga lilla vettvillingen samtidigt som Tessan skulle känna sig avlastad och pånyttfödd.

Well. En miss i planeringen var att Mira och Malte nu går igenom nån slags synkroniserad DEN ÄR MIN!-fas och att det bara fanns en gunga på gården. Katastrof. Medan en unge gungade grät och skrek den andra. Medan en mamma försökte trösta och förklara civiliserade begrepp som turordning, gungade den andra uppgivet. Sand och grus kastades, små nävar bankade, stora tårar rann. Snor överallt.

Efter en gemensam uppryckning av de båda ätteläggen klarades ett antal åk i rutschkanan av innan himlen öppnade sig och vi fick vända hemåt. Jag kånkandes på Malte som blev rädd för en liten jordhög och måste bäras, Tessan kånkandes på Mat och dessutom på Mira, som också upplevde de 200 metrarna som lite för ansträngande. Malte och Mira hade unisont tjatat hål i huvudet på oss under eftermiddagen med diverse "vad gör du?" "var ska du?" "åka heeem!" och "maaammammamamamamaaaa" och nu toppade de det hela med att bryta ihop på gården, i trapphuset samt inne i hallen.

Min och Tessans konversation lät ungefär så här under de timmar vi hängde:

– Jo, vart var jag nu igen... – Va? – Halv fem. – Jo, vart var jag nu igen...

Och så vidare. Det var alltså inte Svenska Akademien som hade veckomöte i sandlådan idag.

Hur som helst är lille Mat fortfarande missnöjd och skrikande, trots massage, magdroppar, mjölkfri kost (för Tessan alltså) så nu frågar vi expertpanelernas expertpanel – er läsare, ta-dah – om råd. Nån som sitter på några gamla huskurer alternativt besvärjelser för att bota spädbarnsmagont?