En fråga om barnvakt och orättvisor

Här kommer en läsarfråga från två systrar som lackat ur på orättvisor inom familjen:

"Hej fina bloggare och läsare! Vi undrar vad ni tycker i den här frågan:

Vi är två storasystrar som är gifta och har två barn i var. Vår lillasyster är ensamstående med tre barn.

Pga detta har hon alltid gräddfil i barnvaktskön hos vår mamma och hennes man. Och visst, det är klart att hon som är ensam behöver mer avlastning än vi.

Men därmed inte sagt att vi ALDRIG behöver det. Vi äldre systrar frågar extremt sällan våra föräldrar om hjälp men ibland måste vi.

Och då blir svaret oftast "nej där är XX barn här så då är huset fullt".

Hennes ungar är där (eller hos vår pappa och hans fru) flera gånger per vecka och nu har det gått så långt att mamma och pappa tvingas säga nej eller motvilligt ja till att passa våra barn, pga av att de inte orkar helt enkelt. Eller pga att de vill göra andra saker ibland.

Sen är lillsyrrans ungar så stora att de själva ibland frågar våra föräldrar om de får sova över där. Och då har de inte hjärta att säga nej.

Hur ska vi få vår lillsyrra att inse att vi också måste få avlastning ibland och framför allt, att våra föräldrar även ska få träffa sina övriga barnbarn ostört ibland? Som det är nu är inte våra barn alls vana att vara där pga att de så sällan får chansen.

Eftersom hon är ensamstående är det ju alltid mest "synd om" henne och vi andra får stå tillbaka.

Hur hade ni eller läsarna gjort? "