En arg, alltså JÄTTEARG 2,5-åring

Och jag förstår ju, han utsätts ju för såväl orättvisor som oförrätter konstant. Exempelvis när lampan behagar att tändas (vilket jävla sätt) när man trycker på lampknappen. Eller att min haka är hård och inte mjuk, vilket han skulle föredra när han prompt ska luta sitt huvud mot den. Eller att hans mellanstora Spidermanfigur inte får plats i hans pyttelilla bil. Vars dörrar inte ens kan öppnas. Eller att han inte får slå jättejättehårt med en träslev på Mira. Alltså ingenstans på Mira (så dålig stil).

Ja, och när han stöter på patrull blir han så arg, så arg. Och det är (stundtals) så sjukt gulligt. Jag har listat 3 av hans bästa sätt att uttrycka sitt raseri:

Kalle Anka-ilskan:

Kanske det minst fysiskt utrymmeskrävande utbrottet. Morris blir så arg att han liksom fryser stående på plats. Han knyter sina knubbiga nävar stenhårt, böjer armarna lätt, spänner hela den lilla spolformade kroppen så till den milda grad att han blir högröd och liksom småskakar. Samtidigt vrålar han sammanbitet, rakt ut i tomma intet. Det ser ut ungefär såhär:

Torrsimningsvreden:

Inleds i 10 fall av 10 med en dramatiskt ihopsäckning. Som att hela det centrala nervsystemet kollapsar för ett ögonblick och han liksom rinner ner på golvet. Sen lägger han sig på mage, med ansiktet ner i parketten/mattan/klinkersen/butiksgolvet/gräset och börjar veva med alla lemmar på ett sätt som närmast kan liknas vid ett sprattligt torrsim. Samtidigt vrålar han, rakt ut i tomma intet.

Denna variant kan utföras fristående eller som en förlängning av Kalle Anka-utbrottet.

Ryggålningsraseriet:

Inleds liksom torrsimningen med någon form av kollaps, alternativt ett dyk, med landning på rygg på underlaget som råkar ta emot den lilla kroppen. Sen börjar fötterna liksom leta efter något att ta spjärn emot. Detta kan ta en stund och föranleda cirkulära rörelser på golvet. Får foten fäste i ett stolsben eller dylikt, skjuter han ifrån så att hela kroppen liksom skjuts framåt. Sen försöker han återigen hitta något att ta spjärn emot. Finns inget som duger skjuter han helt enkelt ifrån med fötterna mot golvet och glider på så vis fram över golvet, inte helt riskfritt från att slå in huvudet i något som råkar korsa hans väg. Samtidigt vrålar han, rakt ut i tomma intet.

Denna variant kan utföras fristående eller som en förlängning av Kalle Anka-utbrottet.

Att så mycket ilska kan inrymmas i en så liten, liten kropp. A-ha-mazing. Nu hänger vi dock i soffan, den argsinte är sjuk (IGEN) och därmed 26000% lugnare.