Dagens rabies | Therese Krupa

Det är då fan att man ska behöva kännas sig mer jagad och förklaringsskyldig än Edward Snowden nu för tiden.

Först räknades man knappt innan man hade barn. "Du kanske kan skjuta på din semester, eftersom du inte har familj? Vi har ju redan bokat Legoland liksom."

Sen räknas man inte om man "bara" har ett barn. "Behöver ni barnvakt? Ni har ju bara ett barn! Haha!"

Man får plötsligt lära sig ord som "ettbarnsproblem" och vad det nu innebär. Jag kan berätta precis vad det innebär, för den som får höra det ordet lite då och då.

Det innebär att det känns förjävligt när man inte får yttra sig om sånt som de allra flesta föräldrar går igenom, vardagsbestyr, oro och pusslande. Det känns för jävligt att man inte har rätt att uttala sig, tydligen.

Var kommer det här ifrån, undrar jag? Hur kunde 2,4-barnsnormen (eller vad vi är uppe i nu) bli så sjukt stark? Och från hjärtat: bara för att man endast har ett barn behöver det inte betyda att man inte vill ha fler. Men kanske inte kan.

Just det.

Tertiär helkroppssyfilis önskar jag alla som säger "ettbarnsproblem".