Come rain, come shine | Therese Krupa

Ja, hörrni. Morris är snart 10 månader. Hurra, grattis osv.

Det innebär att han är mitt uppe i den ehrm...inte helt angenäm...den småtuff...DEN FÖRBANNAT APJOBBIGA utvecklingsfasen som hör den åldern till.

Han håller samtidigt på att repa sig efter en rejäl influensakänga så man kan sammanfatta hans tillvaro ungefär såhär:

Han gnäller

Han vrålar

Han gråter

Hans mor har lust att göra detsamma men försöker bidra med lite god stämning i gruppen. Och egentligen är det rent tekniskt rätt okomplicerat att få lipsillen på bättre humör, det kräver bara att du bär honom 24 timmar om dygnet.

Som sagt, rent tekniskt en rätt enkel åtgärd om man är till exempel en robot. Eller en asstark person som går på tjack och inte behöver sova. Eller något övernaturligt jävla väsen. Är man däremot en hyfsat normal tvåbarnsmamma är det en prövning som får vilken fjällmara eller baskermarsch att framstå som en lättare uppvärmning.

Och ja, jag hade såklart glömt bort hur det var. Precis som jag hade glömt bort förlossningsvärkar och amningsmarathon. Men skillnaden är att jag den här gången med all säkerhet vet att det går över. Om exakt 22 dagar ska det vara över enligt the almighty Wonder Weeks app.

Och nu till solskenet i det hela - om 17 dagar tar den här kaoskvartetten sitt pick och pack och pyser iväg till Sydafrika. I FEM VECKOR! Vi kör den klassiska mammaledig-blir-pappaledig-resan så när vi landar på svensk mark igen lämnar jag över stafettpinnen till Johan.

SJUTTON DAGAR! Jeezus, nu fick jag handsvett och resfeber. Det blev plötsligt så konkret när jag formulerade det här. Men jevvlarimej vad roligt det ska bli!

Så, utvecklingsfas hit, Sydafrika dit. Balanserar ändå över rätt kraftigt på plussidan, känner jag nu.

Någon som varit där och lurar på några tips? Vi ska börja i Kapstaden för att sedan slå läger i Hermanus.

PS. Vi kommer inom kort lägga in personliga avsändare här i bloggen! Slutförvirrat kring vem som är Sofia vem som är Tessan. DS.