Bota fobi hos en 5-åring?

Förra året var det skrik och panik så fort en geting/humla/fjäril/fluga surrade förbi på för nära håll. Och igår, när vårens första humla visade upp sig, såg vi en lika skärrad Mira som i fjol.

Och hon reagerar alltså extremt starkt. Hon vrålgråter och vill vistas inomhus. Och vårt tålamod med att hantera detta varierar.

Men samtidigt känns det inte som att tålamod räcker. För stunden, visst. Men dyker en geting upp igen är det kaos och panik än en gång. Jag vill ju inte att det ska bli begränsande. Hon vill till exempel inte grilla korv på balkongen och vill gärna gå in när hon kommer på att det kan dyka upp ovälkomna insekter. Och det är ju nu det börjar bli som härligast med utehäng.

Hon har aldrig blivit stucken själv, jag har däremot fått ett getingstick när hon var med. Men, då visade jag bara pricken och förklarade att det sved lite, men det var noll drama kring det hela.

Sen, visst, har hon en förvisso väldigt älskvärd pappa, men som också är svinrädd för getingar. Han kan ha viftat lite väl...frenetiskt vid tillfällen. Han kan också, av misstag, mitt i fäktandet, råkat kasta en fjärrkontroll en gång.

Hursomhelst undrar jag nu om ni vet om det finns något man kan göra? Jag vet liksom inte hur vi ska ta det vidare? OM man nu kan göra något? För som sagt, det är inte bara lite hispighet, hon är verkligen fruktar de små bevingade djuren.