Bättre och bättre dag för dag!

Till alla er där ute som just nu kämpar och sliter med fasande, sömnstrulande ungar:

DET GÅR ÖVER, SNART BLIR DET BÄTTRE!

Jag skriver det igen:

DET GÅR ÖVER, SNART BLIR DET BÄTTRE!

Kämpa, svär, bryt ihop, dröm om sömn, men kom ihåg att det vänder snart.

November inleddes ju på sämsta tänkbara vis. Förutom allsköns sjukdomar hamnade barnen, i synnerhet Morris, i nån fas som gick ut över sömnen något brutalt. Jag och Johan blev smått slagna av banan och drogs tillbaka till Morris första kolikmånader i livet.

Plötsligt satt vi där på pilatesbollen nattetid och guppade en hysterisk Morris. Han sov så oroligt och vaknade var och varannan timme och grät. Någon gång varje natt fick han nån form av nattskräck då han skrek helt okontrollerat och sprattlade, sparkade och vevade. Det blev många varv i lägenheten under de veckorna och mycket stjärtsvett på pilatesbollen.

Jag, som i vanliga fall upplever mig vara en hyfsat rationell person (oklart om omvärlden instämmer) blir totalt irrationell i dessa lägen. Drabbas av en svårrubblig övertygelse om ATT DET AAAALLTID KOMMER VARA SÅHÄR. Trots att jag med två ungar borde veta bättre. Men ändå blir jag övertygad om att nu är det kört, nu kommer vi ALDRIG FÅ SOVA TVÅ TIMMAR SAMMANTAGET EVER!

Sen kommer i vanlig ordning den där magiska natten där sex gråtattacker blivit tre. Och natten därpå bara två. Man hoppas men vågar inte blir för hoppfull. Och sen kommer en natt när genpoolen sover hela natten. Man vaknar och känner sig tröttare än någonsin men åsynen av mobiltelefonens klocka som visar 06:20 gör en så uppspelt att systemet rasslar igång på nolltid (mjae).

Nu jinxar jag kanske sönder vår nattefrid totalt här, men det får det vara värt.

Om ni sitter där ute, hålögda och krampaktigt trötta:

Det kommer att bli bättre. Håll ut!

Inspirerad av min dotters senaste besatthet låter jag Rarity, Twilight Sparkle, Applejack o Co bestämma:

via GIPHY