Att välja kräks | Therese Krupa

I natt fortsatte vattkoppedramat. Till skillnad från föregående natt erbjöds inte tuttarna för att...ja, för att de inte har något däri att erbjuda längre. Efter en jäkla massa bök och stök och skrik och panik kliver jag 03.30 ut ur sovrummet med min arga, halvslumrande arvsmassa.

Vi står en stund på balkongen för att Morris ska svalka sig och få lite frisk luft. Det är vi och några fåglar vakna.

När det blir för kallt stövlar vi in igen och återgår till vår gemensamma BFF - pilatesbollen. Morris vrålar och ålar, jag nynnar och guppar. Vi svettas båda två.

Efter ett par minuter ger jag upp (igen) och tänker att han kan vara hungrig. Gör i ordning en flaska välling och tar plats i soffan där jag har bullat upp med kuddar då jag misstänker att det kommer att bli min sovplats för återstoden av natten.

On the bright side: Morris äter välling numera.

On the not so bright side: han äter som en besatt och kräks i 98% av fallen efteråt.

Efter några snitsiga manövrar från min sida lyckas jag få in flarran i den lilla gastande munnen. Han tystnar och börjar girigt suga i sig. Jag ser hur han blir tröttare och tröttare och inser att han kommer att somna, den lilla terroristen.

Vällingen tar slut och jag nynnar och vaggar. Morris somnar. Jag jublar där jag sitter i soffan. Sen kommer spyan som en oönskat inkassokrav på posten.

On the bright side: 1. det är en förhållandevis liten spya 2. Morris somnar om direkt

On the not so bright side: 1. jag har kräks över en betydande del av min överkropp 2. Morris sover i min famn

Det här är en situation som sällan inträffade Before Kids. Inte bara det att man "sover" sittande i en soffa, med en prickig kropp i sin famn, dessutom nerspydd. I detta läge står man inför ett val: Att försöka lägga ifrån sig en unge som med 100% sannolikhet kommer att vakna, för att kränga av sig sin nerkräkta tröja. Eller att låta barnet sova vidare i famnen och försonas med kräkset.

Alla som varit i samma kritiska situation fattar ju att det bara är att ge sig hän åt den sura kroppsvätskan. Man får ta en för laget, liksom.

Ja, så där sitter jag en stund med min sovande arvsmassa. Ser på köksklockan att den passerat 04.00. Överväger att sätta på en film men inser att det är kört. Fjärrkontrollerna ligger ett par meter bort, en övermäktig logistisk utmaning. Så jag sitter där jag sitter och glor på luften.

Efter en stund somnar jag men vaknar efter vad som känns som 20 sekunder av att Morris gapar. Klockan är 07.00. En sömndrucken Johan kommer upp och vi byts av. Jag stövlar in i sovrummet och däckar i sängen.

Vaknar strax innan 10 och känner mig som en nyfrälst människa. SÅ MYCKET SÖMN! Glider ut i köket med bettskenan kvar i munnen och björnkramar Johan. Kramen besvaras ordentligt och när vi släpper taget ser jag att Johan tittar lite undrande på min tröja. Jag tittar ner.

-Ah, just det. Morris kräktes på mig i natt, förklarar jag. Johan nickar insiktsfullt till svar och konstaterar att det var bra att Morris åt i alla fall.

Det gäller ju att se till livets små glädjeämnen.