Att natta två vildsvin | Therese Krupa

Jag hatar Alfons Åberg. Jag hatar fotboll. Och jag hatar barn, i alla fall ikväll.

Hela dagen idag har rullat smidigt. Harpan har varit den sköna prutt han förvandlats till efter akupunkturen och han har sovit nöjd länge på min mage när jag gjort ärenden och hämtat storebror bålgeting. Sovit länge, det vill säga legat på laddning.

För precis när Magnus knutit AIK-halsduken och dundrat i väg på fotbollsderby bestämde sig Harpan för att hålla en liten serenad. Som övergick i vrål. Som övergick i betongborrsvrål.

Nu är man ju rätt van vid skrikande i alla dess former så jag körde hela tröstrepertoaren med mat, närhet och rörelse om och om igen. Och inget hjälpte. Malte tog sin tillflykt till vårt sovrum och försvann iväg med hörselskydd och ipad, väl medveten om att carpe skärmtid innan läggdags.

Efter en halvtimme satt jag uppgiven i soffan och stirrade tomt på Masterchef och väntade ut finalnumret i Harrys föreställning. Vips suckade han till som en gammal buss och blev helt kolugn. Snarkade lite och smackade nöjt. Nu skulle jag "bara"lägga honom i hans säng.

I sovrummet hade Malte och hans ipad intagit just sagda säng. När jag bad honom flytta på sig uppstod en gedigen protestvåg, en som endast kan uppbringas ur en arg snart-4-årings inre. Harpans mororeflexer fungerade utmärkt och han sprätte till och så var cirkusen igång igen. Lillebror i samtliga stämmor och storebror som gjorde utfall och skällde om vartannat.

Jag: – Nu stänger du av ipaden för nu är det sovdags. Malte: – NÄPP! Harry: – VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL! Jag: – Jo! Och tandborstning. Sen får du välja en bok. Malte: – NÄÄÄPPPP!! NEEEÄÄÄÄÄJ! Harry: – WWWWÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÖÖÖÖÖÖÖÖÖ! Malte: – NÄÄÄPPPP!! Malte: – NÄÄÄPPPP!! Malte: – NÄÄÄPPPP!! Jag (tänker): Jävla Alfonsböcker. osv osv.

Jag tvärruttnade och tog honom under armen och började släpa. Tänkte att den här fajten ska jag minsann ta. Ska jag minsann ta.... minsann ta.

Efter ett lite mer vettigt resonemang blev vi sams. Vi pratade om hur arga vi varit på varandra och kom fram till att han hade varit argast och att han "blir tokig på mig" och att jag ska sluta, med typ allt. Jag tackade för feedback och så skrattade vi, kramades och så fick jag straffläsa den tråkigaste boken i hyllan.

Då vaknade Harpan igen. På nåt vänster lyckades jag få honom lugn i min famn medan jag satt bredvid Malte och slönynnade på nån vaggvisa, varpå Malte kände att han nog var lite hungrig. Kanske även lite jättehungrig. Ja, jättejättehungrig. Så hungrig att Harpan vaknade igen.

Jag bet ihop och förklarade att han fick vänta tills pappa kommit hem från den där jä#)/&€* fotbollen så kunde han bre en macka eftersom jag inte kunde lägga ifrån mig lillebror, som synkat sitt livs andra utvecklingsfas med Maltes 666:e, ett fotbollsderby och deklarationstider.

Jag tittade på klockan och tänkte att nu är Magnus i alla fall snart hemma. Icke. Däremot kom ett sms från honom om att matchen var försenad på grund av supporterstök. Alltså hatet mot dessa lågbegåvade troglodyter som ALDRIG VARIT HEMMA SJÄLVA OCH FÖRSÖKT NATTA TVÅ AV SIN EGEN SORT!

Jag fick bre mackjäveln med Harry på armen och servera. Den åts under tystnad. Harpan fyllde ut tystnaden.

Och givetvis: när Magnus satte nyckeln i låset och klev in som en brandman förberedd på en katastrofplats sov de båda odågorna som små oskyldiga lammungar. Såklart.