Att leva som man lär och andra väsentligheter

"Här hemma pratar vi trevligt till varandra" brukar jag snusförnuftigt säga med hyfsat jämna mellanrum medan barnen fräser otrevligt sinsemellan.

I förmiddags vaknade mr Klister d.ä (alltså Morris) på helt fel sida och var således lika trevlig som en aggressiv tvättstugelapp. Efter ett par timmar av idoga humörvändarinsatser toppade han det hela genom att fösa en stor soffdyna över min jobbdator som låg vid kanten av soffbordet (nej, inte mitt livs bästa placering av föremål). Mitt tålamod som egentligen trutit strax efter uppstigning (eller ja egentligen blev det övertrasserat nån gång hösten 2014) får mig att fräsa det inte alls så trevliga, rentav riktigt otrevliga "jävla unge". Sedan ber jag (också otrevligt) Morris och Mira leka inne på sitt rum.

Efter en kort stund, kanske 30-40 sekunder öppnar en ilsken Morris dörren, spänner blicken i mig och fräser det enda rimliga:

-Jävla vuxen!

Årets Förebild 2018 - c'est moi. Så välförtjänt tillbakakaka av denna stjärna