Såhär låter det i 9,7 fall av 10 när man inleder ett samtal med Morpan som innefattar någon form av fråga och/eller uppmaning: -Morris, kan du skjuta in ditt glas lite som står alldeles på kant... -Aldrig. -Morris, kan du ta upp det dussin motorfordon som ligger på golvet i badrum... -Nepp. -Morris, kan du lägga dina strumpor i tvättkorgen? -.... (tystnad) -Morris? Hörde du mig? -.... (tystnad) -Morris? Kan du lägga strumporna i tvättkorgen? Man svarar när någon pratar med en. -.... (tystnad) -MORRIS! Nu vill jag att du lyssnar. Ta dina strumpor och lägg dem i tvättkorgen, tack. -Jag kommer inte det. -Morris, hjärtat, gå och kissa nu innan läggdags. -Aldrig i livet. -Morris, nu får du och Mira plocka upp era leksaker i rummet. -Jag har slutat med det. -Morris, nu är det dags att sätta på skorna! -*rullarruntpågolvetochtorrsimmarivredesmodochkastar-diversenärliggandeprylariallaväderstrecksamtidigtsomdetskrikgråts* Synd att han precis fyllt år, annars hade ju denna litterära pärla varit given på presentbordet.