Att få vara sjuk när man är sjuk

Som ni har hajjat är alltså både jag och Tessan rejält sjuka för tillfället. Vi har delad ryssfeber, så att säga. Jag har förutom sprängande bihålor begåvats med nån slags inflammation i höger käke. Tandköttet är argt och svullet och jag dreglar lite sensuellt och låter som Ernst-Hugo Järegård när jag orkar säga nåt.

När man var liten och var sjuk kunde man vältra sig i all sin ynklighet och sitt täcke, för kunde man inte vara i skolan hade man ju exakt noll punkter på sin att-göra-lista. Ironiskt nog var jag väldigt sällan sjuk på den tiden jag hade tid att vara sjuk.

Annat är det nu. Ryssfebern bröt ut i lördags då vi hade åkt till mina föräldrar för att hålla oss (och barnen) borta från vårt hem som var städat inför visning. (Två glada men ack, så snoriga och snabba babianer är ingen hit i ett välstädat hem. Att få ryssfeber under en visningshelg är heller ingen hit. Fyfan.)

Men. Där låg jag, i ungarnas rum på landet, och frös. Var vaken ett par timmar i stöten, åt något, somnade om. Brottades med snor-Harry om nätterna, snöt ur mig hjärnan, åt Ipren, somnade om. Mejlade med jobbet, stressade upp mig över deadlines och frågor. Försökte jobba, orkade inte. Övriga vuxna höll liv i ungarna, och vice versa. Jag drömde skumma drömmar och svettades så lakanen var blöta.

Jag kan inte minnas senast jag var så här risig, men att jag ändå fick chans att sova så mycket. För har man barn (och mobilt jobb) så är det harden the fuck up som gäller. Men den här gången kunde jag inte ens sätta kidsen i bilen och köra hem, utan fick be Magnus hämta oss. Det var länge sen jag kände mig så här liten. Och så tacksam över min familj.

Nu ska jag festa till det på Ipren igen och harden the fuck up och jobba, som sagt.

Sa jag förresten att Malte spydde på vägen hem?

/snor-Soffan

PS: Det finns ju grader av sjukdom och min är ju en Muminkexsmula i livets baksäte om man jämför med hur vår läsare Anna-Maria har det. Man ska ju inte jämföra elände men vill här passa på att puffa för hennes engagemang i Ronald McDonalds hus i Göteborg. Det var när lillebror föddes alldeles för tidigt som Anna-Maria och familjen fick mycket stöd genom fonden. Nu har hon startat en egen insamling till utbyggnaden av huset. Anna-Maria, please klona dig, du är en hjälte!