ARGHDETBLIRJUALDRIGSOMMANTÄNKTSIG!!!!!!!!!!!

Inför Morris födelse tog jag ledigt 3 veckor före utlovad leverans. Det blev 3 veckor av polypoperation, VAB och min alldeles egen, första bihåleinflammation. Nu inför barn nr 3 bjuds vi på nya överraskningar.

På väg hem från en sen lunch i stan igår ringer Johan och informerar om att Morris har hög feber och måste hämtas från föris, precis som det berömda brevet på posten.

Mycket riktigt sitter en hängig virushärd på föris och är så gullig som man bara kan vara som febertärd. Vi åker hem, mular alvedon och försöker vila.

Och alltså när Morris blir dålig, då blir han DÅLIG. Så. Mycket. Drama. Natten inleds med en kaskadspya i hela sängen, sannolikt pga den höga febern. Och sen fortsätter timmar av tröstande och förklarande av att de saker han ser/upplever i sitt feberyriga tillstånd, inte riktigt stämmer med verkligheten. Han blir jätterädd för alla hål i sängen, där bland annat pappa Johan har ramlat ner. "Nu är vi bara tre i familjen, snyftar han" och mitt hormonella jag får stålsätta mig för att inte trippa iväg i nån katastroftanke. Vattenfallen i sovrummet är läskiga. Och så tycker han att Mira borde komma upp från grannarna.

Och där sitter vi på balkongen och väntar på att febern ska gå ner vilket den tillslut gör när klockan har passerat 01.00 och Ipren- och alvedonmixen har börjat verka (om det är några som funderar på varför i allsin dar modern i veckasnart40 tog nattpasset är det på grund av att det i ett sånt krisläge bara är jag som funkar).

Morgonen kommer och livet känns lite lättare. Mira studsar iväg till skolan och jag och Morpan intar soffläge med undantag för ett MVC-besök över lunchen. Eftermiddagsvilan med ett överhettat element till son avbryts av beskedet att Mira nu måste hämtas på skolan på grund av feber.

What.

The.

Flying.

Fuck.

Två sjuka barn av två möjliga. 100% fail. Och jag som hade tänkt att återstoden av mina graviditetsdagar skulle se ut ungefär såhär:

Well...............