Vi har att göra med en temperamentsfull liten madam här hemma. Det är i och för sig inget nytt, men, det som har hänt är att det har börjat yttra sig på lite annorlunda sätt. Låt oss säga mer verbalt. Sen en tid tillbaka har hon börjat med rätt aggressiva utspel och påminner lite om en hetlevrad polsk demonstrant. Eller en argsint torghandlare. Det hela triggas oftast av att vi säger "nej" till en av de otaliga saker som vi avgjort tycker att hon inte får göra, till exempel att suga på diskmedelstabletterna. Den 85 centimeter korta ungen med krullig mohikanfrisyr börjar då hytta med näven och peka på oss samtidigt som hon marscherar på stället. Hon upprepar vad vi har sagt, alltså "nej" men väljer att vråla det istället, upprepade gånger, insprängt med en harang av andra för oss okända ord. Ibland blir hon så till sig att hon börjar vandra baklänges också. Hennes uppenbarligen odugliga, orättvisa och kränkande föräldrar står alltsom oftast lite handfallna inför dessa känsloyttringar. Som tur är faller den lilla gaphalsen fortfarande för rätt oavancerade avledningsmanövrar, men vi börjar så smått inse att våra raffinerade tricks med salta pinnar och spontansång inte kommer att funka for life.