Eftersom den här bloggen förmodligen snart blir EU-klassad som preventivmedel, kan vi langa upp följande lilla "fakta" om sömn (alltså din) under ditt första år som förälder. När man var mitt uppe i det där eviga avsnittet av The Walking Dead kändes det som om man losade minst det trippla, men ju längre i från det första året man kommer desto enklare var det. Tycker man. Min mamma brukar till exempel säga att "det var enbart en stor glädje" om förlossningen och första tiden efteråt. Och då höll människan ändå på att dö under det mycket traumatiska födandet. Har ni också drabbats av ett selektivt minne när det gäller bebistiden?