Att natta Harpan, snart 2

Jag som varken gillar rutiner eller schemalagda event har naturligtvis avlat fram två små punktliga herrar som inget hellre vill än att allt ska vara som igår. Och förrgår. Och dagen före det. Och så vidare.

Mest inrutat lever förstås Malte, men den här lilla dåren är inte långt efter.

[caption id="attachment_12550" align="alignnone" width="690"] I brorsans kemibrillor[/caption] Runt klockan 19 kommer han tultandes och trycker denna nitlott till bok i händerna på någon av oss och sen ska det läsas, bläddras, pekas, pratas, rivas, kastas, bökas, klättras, rullas och stökas en god stund innan det är det dags för örngottspillandet.

Harpan kan nämligen inte somna utan att ha en bit tyg att fippla med. Snuttefilt eller gammal strumpa gör det samma, bara den går att linda runt pekfingret.

Men viktigast av allt är att leta upp öppningen på ett örngott att sätta in handen i. Detta är centralt i hela nattningsproceduren och det tar sin tid. Han ser ut lite som en koinseminatör när han kör in armen i kudden och rotar runt.

Ikväll blev det kaos och kris när han prompt skulle greja med ett örngott som, gud förbjude, hade knappar i sidorna. Klart man bryter ihop.

Barnet hittade sedan en vanlig kudde, lugnade ned sig och återgick till att guppa napp och rota.

Några vändor senare kom han till ro och efter en svamlig harang vokaler skrattade vi i samförstånd och jag fick ett riktigt blöjreklam-halleluja-moment innan han somnade.