Dagens bärs häller jag upp till min egen mamma, alltså Maltes mormor, som pratade vett med mig i luren när jag ringde och snörvlade tidigare i dag. 22 månader efter förlossningen är nämligen känslorna fortfarande i gungning, när som helst och hur som helst. Här är några av sakerna jag har Lille Skuttgråtit över idag: Nalle Puh-avsnittet där Ior tappar sin svans. Att solen sken. Textraden "and if the sky would fall, I'd survive it all" ur mellovinnaren, för det är precis så det känns att bli förälder. Att Malte vuxit ur ännu ett par skor och har blivit så stoooor, buuuäääh! Det här klippet. Scenen ur Bilar 2 när Bärgarn inte får följa med på Blixtens dejt med Sally och blir stående kvar ensam med sin ballong. Så när Malte sen fick välja om han ville höra några deprimerande dikter av Edith Södergran eller gå ut och göra sandkakor blev jag rätt tacksam över att han dissade poesin. Två hundra sandkakor senare betraktar jag mig själv hyfsat återställd, för den här gången.