Bloggrace #13: Vuxna människor har inte hamstrar

Maria Ridefors är doldisen bakom den populära bloggen med det insiktsfulla namnet Vuxna människor har inte hamstrar . Maria är så hemlig att vi inte vet ett skvatt om henne faktiskt. Men vi vet att ni diggar det hon skriver eftersom det var ni läsare som tipsade oss om henne!

Varför heter bloggen som den gör? – Jag var så där härligt harmonisk och höggravid när jag såg något tecknat barnprogram på barnkanalen där en tant hade tappat bort sin jäkla hamster. Jag störde mig på tanten och minns att jag satt där i soffan och tänkte surt att vuxna människor har faktiskt inte hamstrar! (OBS! Med harmonisk menar jag naturligtvis skitförbannad och jävligt stingslig).

När blev du vuxen? Om du blev det? – You bet your ass I am! Annars skulle jag 1. Inte kunna äta godis istället för middag fler gånger än jag vågar erkänna här och 2. Gå och lägga mig när jag vill. Det vill säga snubbla upp vid 23-tiden efter att ha sovit i soffan i två timmar och då försöka peta ut fastklibbade linser. Men när? Förmodligen vid nio års ålder eller så. Jag var ett fruktansvärt lillgammalt barn. Jag ska vara tacksam över att min mamma inte gav bort mig till första bästa kringresande cirkus.

Varför började du blogga? – Jag tyckte att det verkade roligt! Och så har jag väl någon slags exhibitionistisk läggning som gör att jag vill att andra människor ska se och höra mig.

Varför är du så rolig? – Haha, oj vilken fråga! Nu får jag visst ett väldigt svårt anfall av Jante här. Vissa dagar tycker jag att jag är tråkigast och mest förutsägbar i hela världen, andra dagar skrattar jag högt åt mina egna skämt när jag bläddrar igenom gamla blogginlägg/tweets/instagramtexter. Men jag tror att det kanske är något slags nervöst tics hos mig som får mig att hela tiden skämta om saker, och övning ger (viss) färdighet?

Vilken ölsort kan du bäst identifiera dig med? – Ingen! Jag tycker inte om öl och kan inga ölsorter alls. Om jag någon gång ska handla öl till Björn (min man) vill jag ha noggranna instruktioner om hur flaskan eller burken ser ut (det är ingen idé att han berättar vad det är för sort), och om han har tur kommer jag hem med något som TYP liknar det han ville ha. Han ber mig inte så ofta att handla öl till honom.

Hur är du som mamma? – Oj. Jag vet inte riktigt, jag är inte den jag helst vill vara. Jag är ganska argsint av mig och skriker och gormar rätt mycket när de inte gör som jag vill (vilket alltid känns pissigt efteråt). Men å andra sidan skojar jag mycket med dem, kramas mycket, uppfostrar dem till feminister och har instiftat en regel om att man alltid måste äta en godisbit på väg hem från godisaffären, så jag tänker att de kanske klarar sig hyfsat bra ändå?

Hur är det att ha tre barn? – Det är ungefär som att ha en liten miniarmé av berusade och inkompetenta apor hemma, närå SKOJA BA! Tre barn är typ som två faktiskt. Ni vet, ungefär som affärernas ”köp tre och betala för två”. Det bara rullar på något sätt.

Vad finns alltid i din kyl? – Mjölk! Utan det till frukost, lunch och middag segnar mina barn ner och dör på mindre än en sekund. Det är lite som syre är för andra människor.

Vad finns ALDRIG i din kyl? – Man ska aldrig säga aldrig! Men hittills har vi aldrig haft bajs i kylskåpet. Eller spettekaka.

Vad blir inte godare med bacon? – Lösgodis.

Pest eller kolera. Välj:

Att resten av livet bara äta barnlagad mat (med allt vad det innebär: plåster, hårstrån, pärlor, grus och campylobacter typ) eller Att vara aspackad varje dag.

– Lätt! Jag är naturligtvis aspackad varje dag. Jag menar, fatta vad alla plåster och hårstrån ska fastna i halsen hela tiden? Plus att jag typ kräks lite på riktigt bara vid tanken på att svälja plåster. Jag tar för givet att det inte är rena och sterila plåster med chokladsmak vi pratar om här? Nej, och inte baconsmak heller? Nej ok. Alkohol it is alltså.

Du hittar bloggen här!