Saker man kanske inte säger högt på föräldramötet

Och det är så oerhört glädjande att se att det under årens lopp är fler som har hoppat på det osminkade tåget. Fler som är villiga att lyfta på locket och visa upp otillräcklighet och föräldrafails som kontrast till puderrosa bebisklänningar och minutiöst anordnade (och dokumenterade) temakalas.

Sedan ett tag tillbaka finns sajten Mammabekännelser . Bakom initiativet ligger Cheez Dippers , ett mellis som består av grissinipinnar med mjukost som dipp, i praktiska små portionsförpackningar. Ni vet Skrattande kon , osten iallafall vi köper jämt när vi är utomlands? Same, same, but different (ni som var med på Unnsdag! fick en låda i goodiebagen!) Det fina med detta mellis är att det inte bara lämpar sig för barn - det funkar alldeles utmärkt för en vuxen med blodsockerfall också. Alldeles extra bra för en gravid med monsterhunger. Som jag har mulat pinnar med ost. Gnagt i mig dem som en ursvulten bäver. Johan åt till och med två paket till lunch i bilen en gång. Sen är han också milt besatt av denna mjukost, ska tilläggas.

På denna störtsköna bekännelsesajt kan man läsa så många befriande stories om allt från tricks (läs: vita lögner) för att få egentid, till skolkande föräldrar. Sjukt kul. Och jag har ju såklart också bidragit:

(Den längre versionen av detta kommer på bloggen inom kort)

Det var ju inte direkt svårt att knåpa ihop en bekännelse, heh. Det är ju inte så att jag har gett d-droppar jättejättemånga gånger under Morris levnadstid heller. Jag kan också ha missat en flera APT:er på föris. Möjligen har jag bluffat och sagt att godisen som upptar hela gommen är en vitamintablett. Som sagt, det finns att plocka av.

Så, vill ni in och vältra er bland andras bekännelser så har ni nu en hel myriad av stories att götta er i. Och delar ni med er av er egen bekännelse får ni ett paket Cheez Dippers som tack. Sharing is caring, y'all!