Dagens utmaning var att gå till BVC och väga lillchefen, och att göra det utan att svettas som en knarkare på avtändning. På BVC (Barnavårdcentralen, en central för vård av barn. Så... sovjetiskt, så genialt.) har de nämligen vridit upp tempen så kvicksilvret nockar taket. Åtminstone känns det så när man är där och trasslar med vagn, sju kilo sprattelgubbe, mina ytterkläder, hans ytterkläder, det överfulla barnvagnsrummet samt det lilla gula hälsokort alla hans uppgifter skrivs in i. Det där kortet har dessutom en tendens att försvinna precis när man ska gå iväg. Hade planerat morgonen noga, gjort Brandmannen och lagt fram mina och hans kläder, bara att glida i. Men Malte luftcyklade som en liten dåre när hans kläder skulle på, det var hans vilja mot min och när han äntligen var klar att sättas i vagnen sket han ner sig och så var det bara att börja om. Jag var alltså svettig redan i min egen hall och utmaningen misslyckades. Funderar på att rulla in honom i en matta och ta under armen nästa gång. Men vad gör denna lilla svettchock när man ska dit snart igen! Det sköna med bebisar är att man alltid får nya chanser att utmanas. Eller få hjärtinfarkt. /Sofia