Jag tänkte här komponera ihop en liten minnesanteckning, direkt tagen ur verkligheten, så att jag på ett rätt och riktigt sätt kan reflektera kring det här med graviditet när minnet är såpass förvrängt att jag bara minns gulliga sparkar och mysig mage. På plussidan: + en bebis lever i min mage (OMFG!) + bebisen kommer "snart" ut (om cirka 5 veckor) + man blir ibland erbjuden sittplats i kollektivtrafiken På minussidan: -man blir för sällan erbjuden sittplats i kollektivtrafiken -hemorrojderna (ok, efter att ha lärt mig om fistlar känns det förstnämnda rätt charmigt) -en overkligt kort stubin -narkolepsin (mjae, okej, men typ) -brutalt sura uppstötningar -obarmhärtiga ilningar i benen -en snart söndersparkad urinblåsa -ett bäckenben lika stabilt som Bambi -en evighetslång väntan -oron -nästäppa -näsblod -nattliga kramper -en sömn lika djup som en tjacktomtes -en sömn lika bekväm som ett botbälte -lös mage (läs: rännskita 24/7) -ovärdigheten i att inte ta sig upp ur hushållets nya saccosäck Det är fritt fram att fylla på listan.