Pest, kolera och horor i Hamburg

Så. Detta har hänt:

Sen förskolestart har det alltså varit som väntat: vab on - vab off, men den som varit mest drabbad av dagisebolan är inte Malte, utan jag.

Efter veckor av hosta och allmän oduglighet nådde jag en hälsomässig rock bottom i veckan, parallellt med att Malte körde en Mardi Gras av lösbajs och feber. Och ja, en sak vet man i alla fall - rännskita är som julgransbeylsning, seriekopplad. Ni hajjar resten.

När jag inte stod ut längre med min pesthosta och huvudvärk vinglade jag i veckan in på Läkar-McDonalds, det vill säga Cityakuten här i Stockholm, och bad om nödslakt. 35 sekunder och 400 spänn senare skickar ett urtidsdjur i läkarrock hem mig med orden "äh, det där är bara en vanlig bonnförkylning". Helt slut som jag var orkade jag inte ens misshandla kärringen till ett välförtjänt förargelseväckande utseende.

Hemma var det min tur att köra nattvak och när dagen grydde och Malte efter ännu en febernatt med skrik och panik drog igång morgonlarmet önskade jag fanimej att världen brann. När sen min sambo tog sin träningsväska och sa "jag ska iväg och spela badminton med Micke innan jobbet" brast det för mig. Jag tänkte "nääääj, det ska du inte, du ska piskas på torget om du går nu" samt att jag just kvalat in till Årets Mest Missunnsamma Flickvän 2012, hon som jag lovade mig själv att aldrig bli. Men just då, när sömnbristen var så definitiv, var hans badminton jämställt med typ "vi drar till Hamburg och köper horor, blir borta ett tag".

Hur som helst, jag fick en ny läkartid och konstaterad bihåleinflammation och luftrörskatarr samt medicin mot det hela. Och Malte är feberfri och får leka med kusiner och bo hos farmor i natt. Fyfan vad jag ska sova.