Nya erfarenheter av graviditet

Illamåendet. Hoo boy. Förra gången klarade jag mig med sea-bands och att knapra på nåt ätbart var tredje sekund. Den här gången har den kvalmiga sommaren inneburit kräks och kaos i kroppen så fort jag känt lukten av något annat än Piggelin. "Älskling, du luktar röv." Nu vet jag vad det innebär att plötsligt bli extremt olfaktiv och i synnerhet nära sin sambo. De första veckorna tyckte jag att Magnus luktade rutten durianfrukt, alternativt den där mindre gemytliga doften som uppstår när hundar tömmer sina analsäckar. Begränsat med romantik i somras, med andra ord. Foglossningen. Det hade jag aldrig förra svängen men nu vet jag hur det icke önskvärda extramaterialet kan kännas. I mitt fall har det hela satt sig i – fötterna. Jajemän. Alla skor som är mindre sviktande än löparskor är numera borträknade. Funderar på en Segway. Turistmagen. Vad i helvete. Regelrätt rännskita eller Montezumas hämnd, diagnosen kvittar. Ge mig bara Imodium, Gammeldansk och blåbärssoppa. Nuuuu! Lugnet. Förra graviditetens nojjor är inte tillbaka. Jag känner mig som en andligt uppvaknad (alternativt hjärntvättad) sektmedlem som lagt sitt öde i nån annans varuvagn. Que sera, sera är en fras jag kostat på mig att tänka rätt ofta. Längtan. Första gången visste jag ju inte riktigt vad som väntade och kände mest nån slags längtan efter att nio månader skulle vara över. Nu är jag mycket mer nyfiken på den lilla filuren som ligger där inne och jäser. Vilding? Flummis? Vänsterpartist? Modebloggare? Och så längtar jag efter råbiff och starköl. Inga konstigheter.