Mamma är tapper | Therese Krupa

Om det är nån som undrar vad Maltes mamma har gjort i helgen så är det bara att glo på bilden här. Jag var egentligen inte så mycket starkare idag och framför allt inte när ättelägget skulle hämtas vid fyraknycket i eftermiddags.

Innan jag gick hann jag tyvärr se mig själv i hallspegeln. En krum, darrig och lakansvit skapelse nyss uppstigen ur Discoverys träskmarker tittade slött tillbaka med den håglösa blick som endast en episk rännskita kan ge. Tjo faderullan, vad festligt det ska bli att hämta 13 kilo ilsket kött just idag, tänkte jag, inte.

Långsamt hasade jag mig mot förskolan, stirrade ner i trottoaren och bad en bön om att 1. slippa eh, möka ned mig 2. slippa möta nån jag känner 3. slippa en långdragen hämtning.

Inne på förskolan var Malte glad och dansant. Han stormade mig i hallen för att sedan rusa runt, runt med några leksaksbilar. Tänk er den lilla ekorren och hans nöt i Ice Age så har ni bilden. Jag stod tålmodigt kvar i mina blå plasttossor och försökte som vanligt vänta ut den lille gynnaren men svetten började lacka lite för mycket för att det skulle kännas helt bekvämt att vara tålmodig.

Så jag tog helt enkelt av honom bilarna med myndig och pedagogisk stämma. Och då, of course: dagishallen förvandlades till Dramatens stora scen och Malte gav allt han hade i rollen som den missförstådda. Det kastades, sparkades, klättrades, tjöts och luftboxades. Själv sjönk jag bara ihop på bänken, vid det här laget luttrad som en italiensk fotbollspublik.

När jag såg mig omkring pågick det likadana utspel lite runt om i hallen. Leo spottade och fräste över att behöva understå sig att ha overall, Tuva slet sin syster i håret och när trillingpappan äntligen klätt på unge nummer tre hade unge nummer ett krängt av sig stövlar och strumpor och börjat gå mot dörren.

Då hände det som lyckligtvis händer varje dag i förskolehallen. Vi päron log igenkännande, skakade på våra huvuden och började flabba åt att alla faktiskt går igenom samma situationer. Sen hjälptes vi åt med att få rätt mössa på rätt unge och rätt unge i rätt vagn. Och hem kom i alla fall jag och Malte till slut, utan bajskatastrofer från någon av oss.

Årets bragdguld.