JAG KLARADE DET!!!!!!!!!!

Huvudsaken är ju att vi har klarat oss igenom denna oändlighet med hälsan och förståndet i behåll.

Ja, alltså, eller vänta. Hälsan har det väl varit sådär med, givet att kräksjukan har präglat i alla fall 5 av 8 dagar. MEN NU ÄR SAMTLIGA FAMILJEMEDLEMMAR FRISKA OCH FAN I HELSKOTTA OM JAG JINXAR NÅGOT NU.

Förståndet, well, allt är ju relativt. Jag frågade Mira och Morris idag om jag har varit arg mycket. Mira flurade en stund och svarade "några gånger, fast mest på Morris". Och hon har ju helt rätt. Morpan driver mig till vansinne stup i kvarten med sitt maniska gränstestande och ja, jag kan ha tappat det vid ett par tillfällen. Som till exempel i lördags när vi åkte till ICA för att bunkra med lyxfrulle till dess att Johan skulle komma hem, samt ingredienser till (misslyckat) muffinsbak (såtillvida man inte gillar kompakta, stabbiga klumpar i muffinsform med en svag, men påtaglig smak av bakpulver. Säger ju det, man ska aldrig baka med barn. ALDRIG!).

Morpan gapar sig igenom hela shoppingturen och vill "bonka" sönder allt med vår rullkorg. Helst vill han tackla hela butiken och riva ner varenda limpa och glödlampa men jag lyckas hålla honom i schack. Till dess att vi når kassan och han ställer sig vid slutet av bandet för att "ta emot" varorna. Det vill säga kasta allt som rullar emot honom.

Mangon flyger. Jag säger till vänligt men bestämt. Trepacket bacon kommer farande. Jag säger till på skarpen. Muffinsformarna -swoooosh. Jag lyfter ner honom från avsatsen där man packar och går tillbaka till kassan för att betala.

Den lilla vesslan har inom loppet av 1,3 sekunder kravlat sig upp på avsatsen IGEN och jag ser liksom i slow motion hur hans hand närmar sig lådan med hallon, samtidigt som jag knappar in pinkoden. I samma sekund som jag med mitt myndigaste uttryck spänner ögonen i min vettvilling till genpool och säger NEJ typ såhär... (fast på svenska då)

...kommer hallonen farande med en elegant hageleffekt till följd av att plastlådan öppnas under luftfärden, och landar sedan med olika nivåer av krossskador på rullbandet.

Japp. Då tappade jag det lite, kan man säga. Såpass att jag svor och fräste och ryckte Morris godispåse och försäkrade honom och hela Sickla köpkvarter om att han minsann inte skulle få något godis. Med stirrig blick rafsade jag ihop alla varor och stövlade ut med gråtskrikande arvsmassa i släptåg.

Tur att han väldigt ofta är sjukt gullig.

Men ändå. Jag är på det hela taget väldigt belåten med min insats givet dessa risiga förhållanden. Så till den milda grad att jag tänkte klicka dem dessa ljuvliga puppor som belöning. Bara det att när jag väl skulle komma till skott hade min storlek sålt slut. Fuckelifuck. Är det någon som bara såhär råkar lura på ett par i storlek 40 så hojta (sannolikhet -4000).

Nu ska jag hursomhelst ÄNTLIGEN kolla på The Affair . Om ni inte har sett den än - SE! NU!

TACK FÖR ALLA ERA GULLIGA HEJAROP FÖRRESTEN!