För en stund sen firade Mira in helgen med en bajsexplosion utan dess like. I godan ro satt jag och njöt av min chokladboll på Stories när det började puttra i brallan (inte i min utan hennes alltså). Puttrandet tilltog i styrka för att sedan brisera som det maffigaste nyårsfyrverkeri. Fläckar började avteckna sig på den randiga bodyn och vi flydde till handikapptoaletten. "Det finns en första gång för allt", tänkte jag och lät Mira ta ett eftermiddagsdopp i handfatet. "Fuck", tänkte jag sekunden efter när jag såg hur långsamt vattnet rann ner i brunnen. Länsade hållaren på pappershanddukar, skvätte ner större delar av golvet och svor tyst åt de som otåligt stod och trampade och stånkade utanför dörren. Desperate times calls for drastic measures. Nu är det min tur att fira in helgen.