Familjen Annorlunda gör en utflykt

Jamen se där. Där ligger de blöjor + våtservetter som alltså inte låg i skötväskan när vi idag kuskade ut till Tyresö Slott för lite lunch och allmän orgie i höstmys.

På bussen ut deklarerar Mira att hon är bajsnödig. Jag ber henne pedagogiskt att vänta. Mira väntar i fyra sekunder och berättar än en gång att hon är bajsnödig och jag anar att det inte är läge att 1. vänta 2. stuntrulla ut ur en buss på motorvägen med barnvagn och två ungar. Jag lyckas rota fram en blöja ur skötväskan i storlek 3, alltså Morris size. Den enda blöjan som finns. Jag trasslar ner den i Miras brallor och Mira pustar ut och ser märkbart lättad ut.

Väl framme på Slottet möter vi upp två generationer kompisar för att äta lunch. Precis lagom till att min lasagne kommer in måste Mira uträtta behov igen. Jag lämnar min fortfarande varma lasagne och följer med avkomman till toaletten där det tydligen ska marathonbajsas. Vad som känns som 45 minuter senare återvänder vi till bordet och den varma lasagnen är ett minne blott.

Mira äter en välkomponerad slottslunch isglass och strössel till lunch (don't ask). Sen vandrar vi runt bland sprakande höstlöv som vilken instagramidyll som helst och efter en stund och 200 mobilbillder senare, styr vi stegen mot busshållplatsen.

Bussen rullar in och jag jublar över att vi har den enda barnvagnen. Teleskophandtaget har nämligen fastnat så det går inte att skjuta in. Vilket innebär att den redan stora vagnen tar orimligt mycket plats. Jag parkerar den därför på längden så att den inte sticker ut i gången.

Ett par hållplatser passeras och sedan ser jag hur en pappa rattar upp sin barnvagn vid dörrarna. Fuck. Med Morris sovandes på magen bökar jag mig fram och flyttar lite på vagnen. Som tur är är hans vagn en liten sulky så den går in smidigt intill vår bandvagn.

Innan dörrarna hinner stängas på hållplatsen därpå, ser jag hur en mamma kommer joggandes med en barnvagn, blicken riktad mot vår buss. Fuck. Hon hinner och jag bökar mig fram med Morris igen och måste denna gång ställa barnvagnen åt andra hållet. I samband med att jag gör det blir jag Stockholms minst uppskattade medtrafikant. Vagnens handtag blockerar hela gången. Inte ens en supersmidig fricirkusartist kan åla sig förbi.

Jag svettas och börjar där och då kolla barnvagnar på Blocket i mobilen. Resten av resan spenderar vi vinglandes vid vagnen och ber om ursäkt åt höger och vänster och till hela jävla världen för att vi är en livs levande bromskloss. Sen börjar Mira känna sig åksjuk och förklarar för bussen att hon vill kräkas. Så, jag håller henne i handen och placerar oss vid papperskorgen, in case of a royal throw-up.

Vi klarar oss utan vidare katastrofer och stövlar av vid Gullmarsplan. Mira vill ha en korv och får en korv men sen vill hon inte ha korv utan bara ketchupen och senapen på korven och jag hatar den där förbannade korven och kastar den i närmsta soptunna.

Jag flyr hem till kusinerna där vi blir kungligt omhändertagna. Min grymma svägerska har gjort pannkakor. Min mamma-score når nya bottennivåer när jag ser pannkakorna och inser att jag inte ens kan svänga ihop en smet utan recept.

Seriously? Fan-fucking-tastic pancake art.

Sen larmar Morris som toppar vår kanske minst lyckade utflykt ever med en bajskatastrof. Inte så konstigt att restprodukterna läcker när man trär på en snart 6-månader gammal bebis en blöja i storlek 6 (hade ju eh glömt blöjorna hemma och fick låna av min kompis. Som har en unge på 14 månader.)

Nej men i övrigt har det varit en bra dag. Inga konstigheter, liksom.