Dagens bärs | Therese Krupa

... går till de män som hjälpte mig med unge och vagn av och på pendeltåget igår.

Jag och Malte skulle tvärs igenom stan på halsmandelkontroll nummer 43 072 och torskade på att åka de gamla typerna av tåg med en osmidig trappa i samtliga vagnar. Innan jag ens tänkt att nu får jag spänna fram- och gäddcepsen och kasta oss uppåt/inåt, kom det snälla medresenärer och högg i. Varje gång!

Och då hade ändå Malte tajmat en tarmtömning till hemresan, i en fullsatt och immig tågvagn full med trötta och stuvade pendlare. Lukten gick liksom inte att släta över och när han lackade på mig för att han inte fick knö sig genom folkmassan och kapa en fönsterplats, ställde han sig upp i vagnen och ropade:

– Det luktar bajs! Det luktar bajs i tåget!

Varpå jag brast i skratt och tänkte: Jo tack, och du är skäligen misstänkt, min son.

Men trots den dominerande doftmarkeringen fick jag alltså assistans av världens snällaste människor. Eller kanske just därför.