Bajsa rätt | Therese Krupa

Min pappa tittade förbi idag. Med sig hade han en bok som han räckte över med varm hand. Charmen med tarmen heter boken och precis som det låter handlar den om våra tarmar.

Man kan ju nästan säga att vi brinner för tarmar, iallafall ändtarmar. Precis som bokens författare Giulia Enders, tycker vi att det är på tiden att vi kan prata om våra tarmar och magar och hur de faktiskt påverkar vår tillvaro utan att det ska kännas skämmigt.

Inte helt otippat avhandlas vårt hjärteämne hemorrojder i boken. Jag har inte plöjt denna pageturner från pärm till pärm än, men min pappa hade vänligt petat in ett bokmärke vid den här illustrationen:

Det handlar alltså om hur vår sittställning på toaletten påverkar ändtarmens position och hur detta i sin tur påverkar det tryck vi måste utöva för att tja, få ut avfallet, helt enkelt. När vi sitter upprätt och pressar på, trycker vi helt enkelt ut vävnaden. Bättre saker kan man ju ägna sig åt.

I en perfekt värld ska vi nämligen inte behöva trycka alls. Och hela proceduren ska gå på nån minut, max. På den tiden hinner man alltså varken läsa Brott och straff, Dassboken eller knappt ett sms.

Boken påtalar att det är brutala skillnader i förekomst av hemorrojder och liknande i västvärlden versus de delar av världen där man hukar när man gör nummer två. Givetvis finns det andra faktorer som också kan spela in (exempelvis kost och stress), men det är svårt att argumentera emot de anatomiska fördelarna med en hukställning versus vanlig sittställning.

Sen kan det eventuellt vara annorlunda när det kommer till hemorrojder orsakade av hormonell påverkan, som till exempel vid graviditet. Men oavsett anledning till eh..blomstring bör det ju vara av godo att inte wine and dine:a de små sattygen genom onödigt tryck.

Väldigt intressant, tycker jag. Så från och med nu kommer pallen att åka fram när det dags. Det enda jag eventuellt sörjer är att egentiden på toa kommer att minska från 30 minuter till 30 sekunder.