Therese Krupa
Annons

Livets rekommendation: Call me by your name

Måndag och jag har bara en sak att säga:

ALLA (nej, inga undantag) måste 1. läsa och 2. se Call me by your name.

Den intensiva besatthet jag känner inför detta litterära och filmiska mästerverk är en väldigt intensiv besatthet, ska jag säga er.

Annons

Dag tre in i min virusattack förra veckan låg jag utslagen i soffan och insåg att det ju var en film på Netflix som jag länge velat se, men hittills inte kommit mig för. Mmhmm, ni förstår vilken.

Annons

Två timmar och tolv minuter senare satt jag rödgråten i soffan, helt omkullkastad. Jag kan inte minnas sist en film gjorde ett så massivt intryck på mig. Dagen därpå började jag plöja boken som jag ägnade varje ledig stund till. De sista två sidorna läste jag på Solna Strands perrong, strax innan jag snörvlande skulle in på ett kundmöte.

Jag har skärmdumpat flera sidor i boken, inklusive den sista som jag har läst om flera gånger.

Jag lyssnar nu på den engelska versionen som ljudbok. Jag har läst recensioner, sett intervjuer. Idag hetsade jag min krassliga kompis att se den.

Alla ni som inte har sett den – jag är avundsjuk på er för att ni har denna livets pärla, denna lilla oöppnade present, att totalt förlora er i.

Titta nu och återkom sen. Och glöm inte näsdukarna.

Dela på:

9 kommentarer till “Livets rekommendation: Call me by your name”

  1. Sara skriver: 22 januari, 2020

    Bör man se filmen eller läsa boken först?


    1. Therese Krupa skriver: 23 januari, 2020

      Hmm. Bra fråga! Jag såg filmen först och läste boken sen och jag tror nog att det är bäst? Boken har ju fler detaljer och vissa delar som inte är med i filmen. Nu blev de extra delarna i boken en bonus efteråt, tänker att det kankse kan få omvänd effekt om man läser först? Ah, svårt! Tror jag hade älskat oavsett.


  2. Mikaela skriver: 23 januari, 2020

    Bästa bästa bästa filmen! Måste läsa boken asap. Är vi taggade eller nervösa inför uppföljaren? En annan goding är danska Land of mine, inte alls samma upplägg men gripande. Tips!


    1. Therese Krupa skriver: 23 januari, 2020

      Jaaa BÄÄÄSTA! Har dock blivit avrådd från uppföljaren 🙁 Började läsa men kände nån form av skav. Vill absolut inte riskera att solka ner CMBYN vilket jag har förstått att många tycker att uppföljaren gör, även fast den är välskriven och säkert bra på många sätt. Så jag har avbrutit läsningen, heh.


  3. Sara skriver: 23 januari, 2020

    Alltså, såg den häromdagen. Superpepp efter din hyllning på Insta. Jag. Blev. Så. Besviken. Tyckte filmen var enormt platt. Relationen kändes helt icke trovärdig eftersom de gick från att knappt ta nån notis om varandra, till att säga ett par korta, kryptiska meningar till varandra och sedan vara dödligt förälskade. Var det meningen att man skulle förstå att det hände en massa ”utanför bild”? Annars, som sagt helt icke trovärdigt. Platt dialog. Platta karaktärer, fick noll empati för dem. Man fick ju aldrig lära känna dem. Jag väntade och väntade på att det skulle lyfta men det gjorde aldrig det. Sju-hukt besviken. Enda behållningen var det estetiska. Fina miljöer, snygga kläder och gulliga bilar.


    1. Therese Krupa skriver: 24 januari, 2020

      Hahah! NAJ! Jag kanske haussade sönder den? Fast samma fenomen när man läser på typ imdb – många ger 10/10 och jublar som jag medan andra ba’ eh va? Jag tycker den var SÅ levande och mänsklig och finstämd och UNDERBAR! Sorry att jag fick dig att wasta 2 timmar och 12 minuter 😬 En kompis hade precis samma meh-känsla som du.


  4. Helena skriver: 24 januari, 2020

    Jag läste boken för någon månad sedan och eftersom jag hört att många tycker den är fantastisk blev jag rätt besviken. Eller snarare, jag ogillade den. Jag upplever huvudkaraktären som föga trovärdig, irriterande och orimligt pretto. Dessutom hade jag svårt för den gubbiga tonen, t ex hur kvinnor karaktäriseras eller historien med transfoba inslag som en gubbe berättar under resan till Rom. De sista scenerna i boken var dock fina. Jag såg ändå filmen och tyckte den var bättre, kanske hade jag gillat den mer om jag inte redan hade läst boken och ogillat den, hehe.


  5. Vivi skriver: 24 januari, 2020

    Blev så nyfiken på filmen och sökte upp några klipp. En ansats till närmande utspelade sig, och som med ett blixtnedslag påmindes jag om hur en kvinna jag en gång var i beroendeställning till, tog sig friheten att kliva utanför sin roll, och utöva ett subtilt men privat maktbeteende på mig. Så himla hemskt!

    Jösses, det är ju inte filmens fel vad hon gjorde, men vibbarna ledde mig in på ett förlorat spår. Stackars dig, Tessan! Här tipsar du om en film du älskar, och en efter en av oss hamnar i andra riktningar. TACK ändå för tipset! 🙂


  6. Hampe skriver: 30 september, 2020

    Ja visst är den bra! Har inte själv börjat läsa den, men har precis köpt uppföljaren Find Me. Och filmen är otrolig, goals att bli akademikerfarsa med hus i norra Italien.


Annons
Annons
Annons
Annons

Laddar