Therese Krupa
Annons

Mortons neurom – operation avklarad!

Så kom då den dagen då den förbannade nerven i foten (även kallat Mortons neurom) skulle elimineras medelst operation. Och den dagen var alltså i tisdags.

Men innan jag går in på själva lösningen, låt mig då ge er lite bakgrundsinformation:

Annons

Efter att jag burit runt på Morris i magen under 2013 och 2014 märkte jag att vänsterfoten började göra ont. Först trodde jag att jag hade typ en sten i skon för det gjorde sjukt ont under själva trampdynan när jag satte i foten i marken, på ett väldigt avgränsat ställe. Samtidigt, strålade smärtan ut som satan i tårna, närmare bestämt i långtån och ringtån (möjligen inte de helt korrekta termerna här, men ni fattar, right?). En väldigt omedelbar, liksom blixtrande känsla. Jag kände inte av det i varje steg, och efter ett tag insåg jag att det uppstod oftare i vissa typer av skor. Löparskor med bred läst var det som funkade allra bäst och jag spenderade således sommaren (mmm…så svalt) i sådana.

Annons

Efter att ha nämnt detta för Katarina Woxnerud (japp, samma fantastiska Woxnerud som ligger bakom appen Mammamage och Hela Kvinnans Klinik) dirigerade hon mig till David Felhendler, sjukgymnast (också en fantastisk sådan) på Löparakuten i Stockholm.

Efter ett besök hos honom konstaterade han att det var Mortons neurom och att det sannolikt hade uppstått pga viktökningen en graviditet innebär, i kombination med mina låga fotvalv (jamen okej låt oss kalla det plattfot) och relaxinutsöndringen som under graviditet gör alla ligament och ledband lite mjukare och sladdrigare.

David justerade det som kunde justeras i mina små fossingar och ordinerade sedan fotträning som jag i ärlighetens namn varit ungefär lika bra på som knipövningarna. Alltså halvbra alternativt rätt kass.

Så i höstas ruttnade jag på eländet och gick till min husläkare som fixade en remiss till en magnetröntgen av foten. Och visst var nerven förtjockad och inflammerad och operation föreslogs som lösning.

Annons

På grund av högtryck kunde inte vårdgarantin hållas men jag blev då erbjuden operation på ett annat ställe än planerat och i tisdags begav jag mig till Sophiahemmets artroklinik. Blev nostalgisk när jag vandrade runt på sjukhusområdet då mitt senaste besök där var vid förlossning av samma gossebarn som bidragit till nervhaveriet.

Jag var möjligen mer nervös inför denna operation än för förlossningen. Jag har alltså aldrig opererat någonting förut och kände mig lika stursk som Nasse när jag klev in genom dörrarna.

Jag vet inte vad som händer med mig när jag är i kontakt med vården, men jag blir omedelbart så oerhört ynklig och vill börja gråta så fort någon säger ett vänligt ord. Lex Hemorrojdundersökningen.

Efter en liten stund i väntrummet blev jag uppropad och klev in på avdelningen. Efter ett klädbyte fick jag slå mig ner i väntan på att ortopeden skulle sätta bedövningen. Med en behaglig vilopuls på cirka 195 försökte jag yogaandas (varför skulle jag kunna det nu?) och tänka att det här blir nog toppen.

Annons

Mortons neurom

Precis när jag har lugnat mig lite blir jag inkallad i rummet och pulsen skenar igen. ÄR JAG FEM ÅR ELLER VAD ÄR DET FRÅGAN OM????

Ortopeden hälsar och undrar om jag är nervös (det kan nog ha lyst igenom lite grann) varpå jag nickar. Efter det känns det som att han gör allt för att få mig på bättre humör. Alltså VILKEN pärla, jag måste ha dragit vinstlotten och fått Stockholms skönaste ortoped (om det nu råkar vara någon som känner en ortoped som heter Per Lindblom kan ni ju hälsa honom det). Han pratar musik och Game of Thrones och Malou Efter tio. När han lägger bedövningen som på riktigt gör svinont håller jag på att sparka honom i ansiktet (OBS ej avsiktligt, jag kan icke rå för mina aggressiva reflexer) men han fortsätter att surra om Led Zeppelin och Dire Straits och förklarar att han förstår att han numera är på min shitlist pga detta smärtsamma sprutande.

Sen får jag ligga och vänta medan bedövningen verkar. Under tiden ska Per in och göra en likadan operation som jag ska snart genomgå och han undrar om jag vill välja musik åt honom. Det vågar jag icke pga vill inte orsaka kaos genom att t.ex. säga att han ska lyssna på Westlife eller Marcus & Martinus. Så, han drar på nån gubbrock i operationssalen och kliver in.

Annons

Efter en halvtimme är foten helt väck och det blir min tur. Jag stapplar in i operationssalen och tar plats på britsen medan sköterskorna fixar och roddar och trixar. Efter en stund kliver Per in i salen och insisterar på att visa en rolig Samsungreklam på sin telefon, sen konstaterar han att det förvisso är tisdag, men att han ändå tänker dra på en fredagslåt och snart dånar The Cure’s Friday I’m in love inne i salen.

I’m in love med hela operationsteamet och när Per, parallellt med att plocka ut nerver och ärrvävnad ur min fot, kör någon form av musikquiz, tänker jag att en operation förmodligen inte kan bli mer trivsam än såhär. Det hela toppas när José Gonzalez fantastiska låt Stay alive strömmar ut genom Bosehögtalaren som står placerad på någon form av….medicinsk apparatur. Samma låt som Johan spelade under förlossningen med Morris på samma sjukhus, fem år tidigare.

Efter 20-30 minuter är operationen klar och jag andas ut. Per verkar nöjd, men konstaterar att jag måste ha gått med eländet ett tag. Det hade bildats lite ärrvävnad på nerven vilket gjorde det lite klurigare, men att det ändå hade gått fint alltihop.

Två dygn senare ligger jag nu med foten i högläge i soffan och mular morfintabletter. Det är bättre idag än igår, men det gör ändå rätt jevvla ont (vilket inte är så konstigt när de har skurit upp foten och plockat ut…diverse vävnad). Jag hade nog samma (naiva) inställning till operationen som till förlossningen – så fort det är över ska smärtan vara väck. Man borde ju veta bättre vid det här laget.

Annons

Ni är många som har hört av sig med misstankar om att ni själva har Mortons neurom, andra som har gjort samma operation som jag. Berätta gärna mer i kommentarsfältet så skapar vi vår egen kunskaps- och erfarenhetsbank här! Lovar att återkomma framöver med hur det känns i fossingen! Till dess hänger jag exakt här:

Mortons neurom

 

 

Annons
Dela på:

12 kommentarer till “Mortons neurom – operation avklarad!”

  1. Ak skriver: 18 april, 2019

    Hej!
    Kul att höra om detta, tack vare att jag läste om din fot så fattade jag att jag hade samma grej. Av en slump var jag inbokad på ett ortopedbesök typ dagen efter i ett knä-ärende🙄 och nämnde i slutet av besöket att jag hade ont i foten också. Efter undersökning så fick jag veta att det var mortons neuron och jag blev direkt erbjuden att sättas på op-lista. Dock känner jag att mitt knä behöver bli klart innan foten åtgärdas.
    Men asså tack för detta, vilken hjälp jag har fått för att du berättat om det här. Hoppas på snabb återhämtning för dig och att du får en fin påsk!
    /ak


    1. Hormoner & Hemorrojder skriver: 18 april, 2019

      Men vad grymt! Hoppas du blir hjälpt! Glad påsk!


  2. Martina skriver: 18 april, 2019

    Min mamma jobbar som operationssköterska och hon säger att deras ortopeder är absolut lugnast och skönast av alla kirurger hon jobbar med 😜


    1. Hormoner & Hemorrojder skriver: 18 april, 2019

      Låter fullt rimligt (hävdar jag efter att ha träffat 1 ortoped och 0 kirurger)


  3. Sanna skriver: 22 april, 2019

    Nu är det ju några dagar sen du skrev, men tänkte bara en tanke om att du kanske hade fått med nåt laxerande också? Stillasittande (liggande) och morfin brukar ge väääldigt avslappnade tarmar. Avslappnade i betydelsen slutar röra sig och man blir dunderförstoppad….


  4. Sabina Johansen skriver: 21 maj, 2019

    Hej,
    Här ligger jag med en fot i högläge och googlar desperat efter solskenshistorier som folk hör författat efter operation av Mortons… det är ganska torrt med dessa inlägg måste jag säga 🤔😀. Jag finner varken bu eller bä. Men så blev jag så glad när jag finner ditt inlägg för de sticker ut bland alla andra som är postade strax efter millenieskiftet!
    Jag fick ett snitt under foten tidigare idag och ligger nu med en fulltbedövad fot i högläge.
    Nu kommer några frågor 😉
    1. Vart fick du snittet?
    2. Hur känns de det ca månad efter op?
    3. Hur länge va du sjukskriven?
    4. Har du haft ont under läkningen?

    Många funderingar… tack för att du delar med dig! 🙏🏻


  5. Sabina Johansen skriver: 21 maj, 2019

    Hej,
    Här ligger jag med en fot i högläge och googlar desperat efter solskenshistorier som folk hör författat efter operation av Mortons… det är ganska torrt med dessa inlägg måste jag säga 🤔😀. Jag finner varken bu eller bä. Men så blev jag så glad när jag finner ditt inlägg för de sticker ut bland alla andra som är postade strax efter millenieskiftet!
    Jag fick ett snitt under foten tidigare idag och ligger nu med en fulltbedövad fot i högläge.
    Nu kommer några frågor 😉
    1. Vart fick du snittet?
    2. Hur känns de det ca månad efter op?
    3. Hur länge va du sjukskriven?
    4. Har du haft ont under läkningen?

    Många funderingar… tack för att du delar med dig! 🙏🏻


    1. Therese Krupa skriver: 22 maj, 2019

      1. Snittet sitter på ovansidan – det var tänkt att sitta under, men ortopeden fattade beslut på plats
      2. Såhär en månad efter operationen gör foten fortfarande ganska ont. Jag går runt i dämpade, breda gympaskor konstant – att gå barfota är inte skönt i dagsläget. Trodde nog att det skulle kännas bättre redan, men har förstått att det kan ta ett tag!
      3. Fick en månads sjukskrivning men började jobba hemifrån dagen efter operationen pga mycket jobb. Men hade gärna vilat nån vecka eller två, heh.
      4. Första veckan tyckte jag att det gjorde svinont, men fick smärtstillande som funkade tillfredsställande! Nu, en månad efter är det absolut inte samma akuta smärta och jag kan stödja på foten osv. Nu måste jag nog våga använda foten mer ordentligt. Men enbart i gympaskor, barfota känns svinläskigt.

      Hoppas, hoppas att du återhämtar dig snabbt! Håller tummarna!


  6. Jeanette skriver: 24 maj, 2019

    Fick exakt samma med barn nummer 2, 20 pannor upp och helt fel skor gjorde susen så att säga för att dra på sig detta helvete till nervskada. Så ledsen över alla mina snygga skor som bara står och gapar tomma, känns som om jag aldrig kommer få gå i ett par klackar igen. Och jag som ska gifta mig om ett år… Hoppas på mirakel att detta ska gå över men börjar kännas lite väl optimistiskt då jag redan haft det ett år. Berätta gärna vidare med status!


  7. Jenny skriver: 28 augusti, 2019

    Spännande att läsa inlägget och alla upplevelser om MN, jag själv väntar på operationstid inom en snart framtid. Jag har gått sedan min första graviditet 2015 med denna hemska värk varje dag. Mitt faktiska tillstånd numer är ju att ha ont, att inte kunna gå barfota eller använda vilka skor jag vill. Inte konstigt att man är lite tjurig ibland 😛 Smärtan blev ju inte heller bättre av graviditet nr 2 där jag gick upp nästan 30 kg och den stackars lilla foten blev lidande. MEN nu äntligen, efter många vändor på sjukhus, vårdcentral och hos sjukgymnaster ska en operation göras. Jag håller alla mina tummar att den ska lyckas, och ser fram emot att ha ännu ett ärr på min högra fot (det första ärret är från när jag lyckades tappa en vass kniv rakt i foten 2013 och skar av båda senorna till stortån).
    Hur känns din fot nu?


  8. Elisabeth skriver: 10 maj, 2020

    Hej googlar frenetiskt på operation mortons och hittar ditt inlägg, hur funkar det idag när det gått ett år? Visst tappar man känseln i tårna? Kram Elisabeth


    1. Therese Krupa skriver: 10 maj, 2020

      Ja, du tappar känseln i de två tårna (ringtån och um…långtån?) men det är ingenting man tänker på, tycker jag. Det är klart bättre än innan men 100% borta är det inte. Men absolut värt att operera tycker jag! Nu har jag i andra foten också och den ska opereras så fort de öppnar upp post-corona! Hoppas du får hjälp!


Annons
Annons
Annons
Annons

Laddar